Foto: Astrid Nydahl |
Gustav Mahler talade redan som 19-åring om hur han
"med förtvivlans styrka klamrar mig fast vid smärtan, min enda
tröst." Koketterar han? Nej, jag tror uppriktigt att han menar det.
Smärtan kan vara själva livets påminnelse, till skillnad från dödsmedvetenheten
som är den eviga tystnaden i oss. Mahler kände ett självförakt och då föddes
också vämjelsen "inför allt det som är heligast för mig, konst,
kärlek..."
Livet är en enda lång pendel mellan två sådana
ytterligheter. På en och samma dag kan vi erfara båda två. Livet blir aldrig -
hur mycket vi än strävar dit - ett lyckorike. Sådana riken har sina allierade i
de totalitära ideologierna som tror att människan, bara hon handlar
"rätt", kan befinna sig där. När det är som mörkast nöjer jag mig med
att längta till sommaren, som de
vilsamma, läsande dagarna i naturen. I kyla och mörker kan sådan längtan bidra
till livslust.
Förre överrabbinen från Storbritannien, Jonathan Sacks, har här en mycket intressant kommentar till Leonard Cohens sista verk och specifikt titelsången You want it darker. Det är en av mina läsare, Johnny, som tipsar och jag rekommenderar dessa femton minuter
Förre överrabbinen från Storbritannien, Jonathan Sacks, har här en mycket intressant kommentar till Leonard Cohens sista verk och specifikt titelsången You want it darker. Det är en av mina läsare, Johnny, som tipsar och jag rekommenderar dessa femton minuter
Du kender Bernsteins forelæsning om Mahler på Harvard?
SvaraRaderaDen er værd at bruge tyve minutter på
https://www.youtube.com/watch?v=xDW1qQYcjto
Tack för tipset Steen!
SvaraRadera