Tystna för gott? Skrivet och sagt. Och nattens politikervåldsamhet

Foto: Astrid Nydahl

Det höll på att gå som en av mina läsare i Karlshamn oroade sig för: att jag skulle tystna för gott och att min blogg aldrig mer skulle uppdateras. Det var skönt att den oron aldrig behövde bekräftas, mer än för några dagar. Som ni vet är tystnaden i detta forum inte riktigt min väg. Jag läser Sándor Márai: "Det vore klädsammare att tystna för gott. Men att hålla tyst är tråkigt." (ur Dagbok 1984-1989 i svensk översättning av Ervin Rosenberg). Kanske är det så enkelt: tystnaden är tråkig. Och då menar jag inte tystnaden i största allmänhet, utan just den egna röstens tystnad. Nå, nu behöver jag inte orda mer om detta.

Hur kan det komma sig att så många svenskar kan tänka sig att en framtida minister och makthavare ska heta Kent Ekeroth? När jag ser den mannen tänker jag på att han är en spegelbild av allt det jag avskyr: vulgaritet, lögner, politiskt våld, demagogi. Han skulle alltså representera detta svenska folk på juridikens område. Det är inte ett dugg roligare att se honom härja i nattens krogmiljöer, än det var att inse att en gammal justitieminister härjade i nattens bordellmiljöer. Den sortens politiker är en fara inte bara för den närmaste omgivningen utan också för riket. Det tycks också vara så att SD-anhängarna i allt högre grad misstror honom.

Sándor Márai skriver i samma bok som ovan också en krumelur som jag gärna använder som en tidstermometer: "Om jag såg en nunna i bikini komma emot mig skulle det inte längre förvåna mig."

Hur är det egentligen möjligt att de människor som tröttnat på tingens ordning alltid och undantagslöst lyckas hitta något som är ännu värre? Skulle Ekeroth-typen verkligen kunna symbolisera en positiv brytning med konsensus och den samvetslösa politiken? Inte för ett ögonblick har jag trott det. Å andra sidan röstar jag inte i de parlamentariska valen, varken lokalt eller till riksdagen. För mig är de alla en föraktlig skara. Min röst läggs här. Varje dag.