tisdag 27 december 2016

Damm och jord. Böcker och kroppar

Hatchards bokhandel, Picadilly, London. Foto: Astrid Nydahl
Varje gång ett dammfragment faller från sänglampan ner i mitt ansikte slår mig tanken: allt det jag burit hem under åren i form av tidningar, tidskrifter och böcker förvandlas sakta till just damm. Böcker håller olika kvalitet och förintas i olika hastighet, men de flesta blir outhärdliga dammsamlingar ganska tidigt. 

 Dammet och spindelnäten sammanfattar mitt liv. Jag gjorde det jag aldrig skulle göra: samlade på mig. Gjorde jag det för att jag ville äga? Å nej, långt därifrån. Jag gjorde det för att jag ville ha ett eget fungerande arbetsbibliotek. Jag slutade anlita folkbiblioteken för länge sedan. De kunde inte tillgodose mina behov. Och även om de kunnat det hade jag velat ha böckerna här. De ska arbetas med, således också bli klottrade i, understrukna i. Arbetsbiblioteket ska bära prägel av den eller de människor som arbetar i det.

 Också mitt eget liv blir - nej, kanske inte damm, men något som kanske liknar jord. Jag jord och mina böcker damm. Av det jag är gjord blir det jord. Av det som är böcker, det vill säga papper och ord, blir det damm och jord.

 Jag ser fram emot de första böckerna i brevlådan i januari. Jag ser fram emot det som kanske är nytryckt och luktar så gott. Men jag tar med öppna armar också emot allt det antikvariska.
kl.

2 kommentarer:

  1. Kenneth Karlsson27 december 2016 kl. 00:46

    Fina reflektioner. Tänkte senast igår på vad som ska hända med mina böcker, mitt eget bibliotek, när jag är borta. Vem ska ta hand om dem? Min son bor tusen mil bort. Kanske de bara kastas. Det är en sorglig tanke, för jag tror att de skulle fylla funktion hos en läshungrande människa, som inte fallit för den elektroniska varianten och som är igång med att bygga upp en kunskapsbank. Får försöka lösa det där innan det är för sent.

    SvaraRadera
  2. Anonym27 december 2016 kl. 14:32

    Ja, vad som ska hända med alla vâra dammsamlande böcker, vâr kunskapsbank, när vi gâr bort, och hur detta ska lösas när närmaste familjen bor flera hundra- eller tusentals mil bort, det är en stor frâga värd ordentlig reflektion.
    När en av mina grannar gick bort, en vecka efter pensionsdagen, och hennes syster med Emmaus snabbt hade sorterat ut allt de ville ha och kunde ta hand om, dâ slängdes resten bara ut pâ trottoaren utanför vârt hus, för att utan dröjsmâl ge husägaren tillträde till den friställda bostaden och möjliggöra ny snabb uthyrning till âtminstone fördubblad hyra...
    Sâ nog är det viktigt att söka lösningar innan det är för sent.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.