Presidentvalet och det lilla livets ödmjuka förhoppningar

Strandängen, Bromölla. Foto: Astrid Nydahl

En vecka återstår till det amerikanska presidentvalet. Är det en världens ödesstund? Det finns många spågummor och spågubbar som vill få oss att tro det. I verkligt avgörande ämnen har ett amerikanskt presidentval aldrig varit avgörande. Krigen har hakat i varandra, oavsett president (vilket Obamas år är ett "lysande" exempel på), profitörerna har fortsatt tjäna miljarder på människors behov av bostad, livsmedel och annat, ursäkterna har sett olika ut men i slutänden har alltid de verkliga makthavarna - oligarkerna, kapitalet (stort som smått), militären (inklusive vapenindustrin), konsumismens dirigenter och spelare - fått vad de önskat. 

Hur är man funtad om man tror att en amerikansk president kan installeras om han eller hon inte blivit godkänd för ämbetet? Pengarna talar och bara den kandidat som kunnat betala (oftast med andras pengar) för propagandan kommer så långt som till slutstriden. De andra saneras och dumpas under processens gång. 

Naivitet i all ära, men nog finns det gränser för vilka myter och lögner vi går på. Eller så finns det inte det.

När presidentvalet avgörs sitter jag i solitär stillhet framför en tv eller dator medan husets bättre hälft vandrar i London. När hon väl är tillbaka hemma ska jag bli skjutsad till grannstaden Hässleholm och en tidig morgon läggas på operationsbordet. Nu ser jag fram emot det! 

När våren 2017 kommer ska jag kunna gå så att det trasiga inte ens märks. Den drömmen nöjer jag mig med att hysa. Men så har jag heller inga illusioner om maktens män och kvinnor, oavsett vad de kallar sig själva eller kallas av andra går de alltid att känna igen - och bedömas - på sina handlingar. Festtalen och de retoriska trollerierna har sin tid, den ser vi nu. Vad som kommer sedan borde historien ha lärt oss allt om.

Vill du prenumera gratis på bloggens månadsbrev? Då kan du antingen skrolla ner till nästa post eller klicka dig fram till information längst upp i högermarginalen, där du kan se Fernando Pessoas skrivmaskin.