Hemma igen

Fiskenät i dimma, Simrishamn. Foto: Astrid Nydahl

Skuren, karvad, sågad, slagen, sydd och häftad, och sedan några dagar och nätter på vårdavdelning. Ungefär som förra gången, i september 2014. Men nu med komplikationer. Mitt vänsterknä såg inte ut som det högra. Två års extra förslitningar. Natten efter första operationen fick jag byta förband efter en kraftig blödning. Den här gången räckte det inte. Det blev sju gånger. Blod, svett och tårar. Smärta blandad med morfin. Hemma igen, fast den här gången med  kateter och byten av plastpåsar. 

Är det inte så att man säger "hellre rik och frisk än fattig och sjuk"? För mig hade det räckt att vara frisk, rikedom har jag aldrig strävat efter. Delade rum med pensionerad bonde från Österlen, vi utbytte tankar och livserfarenhet och i dessa ingick förstås den knapra ekonomin. Men mest av allt blev det skrönor och skratt. I grannrummen uppskattades det, till vår förvåning. Alternativet var ju den tv som dygnet runt tycktes uppfylla matsalen. Dit gick jag bara för att få i mig lite mat och dryck.

Första uppgifter efter hemkomsten blev att skriva kontrakt med ett norskt förlag om en e-boksutgåva av Identitärt (den utges på svenska, vilket gör den tillgänglig för de läsare som här i landet inte kunnat få tag i pappersboken, då den sedan länge är slut.)

Nu väntar återkomsten med nya gymnastikprogram och återbesök på ortopeden. Det blir säkert bra. Och det jag helst vill ha tillbaka är en normal morfin-fri syn så att jag kan läsa obehindrat. Hoppas på er förståelse om bloggandet blir lågfrekvent första tiden.