Mitt i veckan

Foto: Astrid Nydahl

Första havsstunden på nästan två veckor. Efter olyckan har vi väntat på ny bil, den finns nu i den verkliga världen. Det var inget stilla hav som väntade idag. Kallt, svart och vågigt hälsade det oss allt annat än välkomna. Det finns säkert en smula symbolik i det med.

Lars Gustafssons sista diktsamling läste jag i natt. Vilken gåva han lämnar efter sig. Väldigt igenkännbar ton. 

"Svenskarna är som järnfilspån, när magneten flyttas så vänder de allihop", säger Eva Myrdal i debatten om kunskapsförfallet och Världskulturmuseerna. Hennes ord kunde gälla som diagnos på det mesta i vårt arma land. Svensken tycks predestinerad för ett sådant beteende. Ola Wong som initierade en fördjupad debatt är värd all respekt.

När jag skrev om förintelse-förnekandet och andra folkmord igår kom reaktionerna som brev på posten. Man behöver bara viska något i örat på sådana människor. De är lika förutsägbara som en väl fungerande klocka. Jag släppte inte igenom dem i kommentarfältet. De har egna sidor där de klafsar runt i den politiska lervällingen. Våra barnbarn får större problem än vi haft. Tiden går och i takt med att åren som skiljer händelserna från vittnesmålen blir fler ökar också utrymmet för revisionismen. Det är ett sorgligt faktum och det gäller alla folkmord och alla diktaturer.

Idag börjar jag läsa en ny bok om svenska IS-krigare och jihadister. Mitt i veckan-känslan finns där och efter träningen igår ser jag fram emot den i morgon. Bättre fysik och bättre humör. Att vara både vit och att träna ger rätt så påtagliga resultat.