Snart dags för vardag...

Nyhavn. Foto: Astrid Nydahl

Under söndagen bläddrar jag i bordsalmanackan för vecka 38. Kan man kalla den nedräkning?

19/9: Utbetalning av pension. Pengarna redan fördelade på konton för att räcka. Tar mig till Apoteket och hämtar de nya medicinerna. Påbörjat läsningen av Niklas Orrenius nya bok Skotten i Köpenhamn. Känner igen många texter som publicerats fristående i pressen, det rör sig om sakliga porträtt av Lars Vilks situation. Också texter om islamismens miljöer i Sverige vilket fördjupar reportaget.

20/9: Första återbesöket på Sportmed för sjukgymnastik inför knäoperationen. Jag inleder också övningarna att gå med kryckor istället för stödkäpp. Om jag har gången väl inövad blir jag utskriven dagen efter operationen, vill inte stanna två nätter som förra gången. Fortsätter läsa Orrenius.

21/9: Fortsätter läsa Orrenius. Boken utkommer 30.9 och då recenserar jag den förstås här i bloggen.

22/9: Min fosterdotters yngsta flicka fyller 16. Jag publicerar recension av Herta Müllers nya bok. 

23/9: Skickar gratulationer till mitt barnbarn Vera som fyller tio år. Dags att hålla helg igen. Det blir en helg där jag sätter första krysset efter en helvit vecka.  Kan man leva så? Jag tror att jag måste. Jag vill leva så pass länge att det finns utrymme för dagar med någorlunda fungerande lemmar, om inte artrosen redan förstört annat.