 |
| Simrishamn 10 september. Foto: Thomas Nydahl |
"När man kräver yttrandefrihet och tryckfrihet kräver man inte absolut frihet. Det måste alltid finnas, eller det kommer åtminstone alltid att finnas, en viss grad av censur så länge organiserade samhällen består. Men frihet, som Rosa Luxemburg sa, är 'alltid de andras frihet' (...) Om den intellektuella friheten, som utan tvivel är ett av de utmärkande kännetecknen för den västerländska civilisationen, över huvud taget ska ha någon innebörd betyder det att var och en ska ha rätt att säga och trycka det som han tror är sanningen under förutsättning att det inte skadar resten av samhället på något otvetydigt sätt (...) Det är endast, eller huvudsakligen, den litterära och den vetenskapliga intelligentian, samma personer som borde vara frihetens väktare, som börjar förakta friheten, i teorin såväl som i praktiken" (översättning av Peter Handberg i Som jag behagar).Minns ni pudelns kärna? Jag tror att Orwell var en av de intellektuella som hittade den. Jag lyfter fram dessa rader från 1945 därför att jag tror att de äger den allra största giltighet just nu. Orwells teori är att det han kallar "mannen på gatan" nästan alltid försvarar dessa friheter utifrån tanken att var och en har rätt att tycka vad han vill. Hans slutsats om "den litterära och den vetenskapliga intelligentian" känner vi igen i varje strid om yttrande- och tryckfriheten. Till inskränkningarnas försvar kommer alltid de liberala och vänsterinriktade skribenterna på landets ledar- och kulturredaktioner. Det slår aldrig fel. De är förstås för yttrande- och tryckfrihet, men lägger alltid till det hummande "men..."-argumentet.
Till Rosa Luxemburg och många andra (varför inte påminna om Voltaire) ansluter jag mig i den fasta övertygelsen att alltid försvara "de andras frihet". Det finns förstås ingen frihet om jag tror att den bara gäller mig och mina fränder. En hederligt tänkande och arbetande intellektuell kan inte hävda inskränkningens princip med hedern i behåll. Inte i något enda avseende. Vår tid präglas inte minst av politiskt-religiöst motiverade krav på inskränkningar. Ansluter vi oss till dem har vi utan att ens själva märka det blivit ofrihetens profeter.
Men censuren då? Orwell pekar på dess nödvändighet i "organiserade samhällen". Vi tillåter inte krigspropaganda riktad mot den egna nationen. Vi tillåter inte barnpornografi och annat ont. För mig har det alltid, och fortsätter att göra så, funnits en specifik gräns vid uppmaningen till organiserat våld; den som eggar till politiskt våld - det är ingen ovanligt just nu - måste undertryckas just för detta organiserade samhälles fred. De profeter som gör det nu, varje vecka någonstans i västerlandet, är våra fiender. Om de får fortsätta predika sitt hat och sitt våld går inte bara yttrande- och tryckfriheten, utan hela det medborgerligt fria samhället, under.
Man bör också läsa Lars Vilks senaste krönika i ämnet, den finns här.
Orwell är en mycket intressant författare.
SvaraRaderaI Tyskland blir man fängslad om man säger att förintelsen är en bluff.
I Orwells bok 1984 säger Obrian att det är Partiet som skapar sanningen.
Men det är inte sant säger Winston Smith, ni skapar inte de fysiska lagarna och han får en elchock sänd genom hjärnan.
Hatar du Storebror frågar Obrian, ja svarar Winston och han hamnar i rum 101.
I det rummet finns det värsta du kan tänka dig och det är olika saker för varje person.
Ibland räcker det inte med smärta och rum 101 är det värsta.
En annan kritiker som skall tas till rum 101 skriker, nej inte rum 101, avrätta min fru och mina barn inför mina ögon men inte rum 101.
De som inför regler och begränsningar på yttrandefriheten är medlemmar i Partiet .
Partiet var Orwell själv medlem i och Partiet har fortfarande rättigheterna på boken 1984.
Partiet är detsamma som Fabianerna men Partiet uppträder i många olika skepnader.
Tittar vi i Sveriges riksdag så är alla partiet numera fabianer.
Vi formar verkligheten i våra medier och den som inte är med oss är emot oss och vi kommer att motarbeta honom, göra honom arbetslös och sprida rykten om honom, vi kommer att vända hans familj mot honom och göra honom ärelös, samt naturligtvis inskränka yttrandefriheten med hänvisning till att den är skadlig för vissa!!!
björngunnar
Att läsa böcker med hög intellektuell status, t ex ”Som jag behagar – essäer i urval” av George Orwell, är att upptäcka, att vad som inte är tillåtet i böcker med större publik spridning, t ex ordet ”neger”, helt plötsligt går an i en svensk översättning av engelsk text från 1945.
SvaraRaderaFör att citera: ”En jude är inte antisemit, men å andra sidan tycks mig många sionistiska judar inte vara något annat än antisemiter vända upp och ned, precis som många indianer och negrer visar prov på rasfördomar i omvänd form.”
Det finns bara en förklaring och den är tämligen motbjudande: förlaget och översättaren har sagt sig, att de som läser förevarande bok ej kommer att börja använda ordet ”neger” till vardags, medan risken är större att en läsare av Agatha Christie, Onkel Toms stuga, Huckleberry Finn, Tintin och Pippi Långstrump skulle tro att ordet (och än värre varianter) är acceptabelt bara för att Pippis pappa en gång var ”negerkung i Söderhavet”.
Vad säger inte detta om den politiska korrekta elitens syn på sin egen klass och folk i övrigt?