Malmö: chocken håller i sig

Lorensborg, Malmö. Foto: Astrid Nydahl

Jag trodde att jag sett och förstått allt om vad som hänt min födelsestad Malmö sedan 1980-talet. Men igår fick jag se en video från Pildammsparken - närmare bestämt Tallriken - som fick mig att fyllas av lika delar chock och ilska. Den oinvigde ser bara att hela det stora området är fyllt av bedjande muslimska män. Den som ansträngt sig en smula och vet vad islams makt består av ser något annat och mer fasansfullt. Jag drar sedan en suck och inser att det är en fördel att vara gammal. Våra barnbarn får detta som gåva av landet som vill vara hela världens socialbyrå och som i "mångfaldens" namn också välkomnar en minst sagt intolerant och enfaldig religiös-politisk ockupation av det offentliga rummet.

Tallriken i Pildammsparken var en avgörande positiv miljö under min barndom och mina ungdomsår. Här lekte vi. Här fanns malmöbarnens frihet i en vacker och grön miljö. Vem bestämde att allt detta skulle ges bort? Vem hade ens mandat att göra det? Den som tror att miljön går att återta lever i en fantasi. Allt är redan för sent.

På bryggan i Åhus träffade vi i förmiddags två utbytesstudenter från Tjeckien. Vi hade ett fantastiskt fint samtal med dessa unga kvinnor. De hade redan skapat sig en tydlig bild av Malmö och Kristianstad. De visste vad som pågår i vårt land, trots att de bara varit här i drygt två veckor.