Pundarpengar

Foto: Astrid Nydahl

Hon satte sig framför oss en gång på Hässleholmståget. Hennes underarmar var randiga av ingrodd smuts, hennes hår fett och stripigt. I telefon hördes hon säga: "Men jag har bara 200 spänn kvar på kontot, kan jag handla för det idag?" Hon hade säkert varit vacker en gång i tiden.

Varje gång jag kommer till sjukhusets entréhall ser jag henne där i sällskap med några män, pundare också de. De rör sig ryckigt, de liksom dansar trots att de sitter i sofforna, abstinenserna finns över hela deras kroppar. Jag förstår aldrig varför de sitter där, några droger lär de inte hitta i sjukhuskiosken. Men så denna söndag fick jag se fortsättningen medan jag väntade på bussen tillbaka. En skruttig bil stannar till utanför. De reagerar sekundsnabbt och går beslutsamt till bilen. En dörr öppnas, de får sina varor och lämnar över sina pengar. Bilen försvinner. Hon och männen går runt hörnet in i koloniområdet.

Så kan pundarpengarna växla ägare, en helt vanlig söndag i en liten skånsk stad. De är många nu som går ner sig. Knarket har ett fast grepp om stadens unga. De alltför tidigt förlorade i de samvetslösa langarnas värld, kundkretsen av beroende och undergångare.