Skillnaden mellan åsikter och ställningstaganden. Om "det intellektuella livet"

Övre Tväråselet i juni 2016. Foto: Astrid Nydahl

De röster jag hört om min nya bok pekar på orimligheten i att intellektuellt arbete betraktas som utan värde om det sker utanför den så kallade ”åsiktskorridoren”.

Redan i de texter jag skrev på 1990-talet om den walesisk-brittiske författare John Cowper Powys vidrörde jag det faktum att det i själva verket är just ”åsikter” som saknar värde. Allt det som ryms i korridoren försvinner som damm från en torr grusväg och ingen kommer att minnas det. Vad som består är i själva verket hållningar och ställningstaganden grundade på studier och insikter. Att uttala åsikter är det lättaste som finns. Även den grundligt obildade människan gör det, dagligen och överallt.

Lars Vilks påpekade att man inte kan förvänta sig erkännanden från dem man inte själv erkänner. Så ser det ut. Förstås.

I ett intellektuellt arbete utanför och bortom måste en verklig insikt finnas. Imre Kertész har, som nästan alltid, några viktiga ord att yttra i saken. Jag hämtar dem från Den engelska flaggan i Ervin Rosenbergs översättning:

Bara ett enda påpekande på tal om det intellektuella livet: även om jag till äventyrs hade fört ett intellektuellt liv, skulle jag bara ha kunnat göra det till priset av självförnekelse, med andra ord, jag skulle på sin höjd ha kunnat bevara skenet av ett intellektuellt liv; alltså vare sig jag valde ett intellektuellt liv eller uppgivande av ett intellektuellt liv, kunde jag under alla omständigheter bara och uteslutande välja självförnekelsen.

Även om jag inte valt självförnekelsen förstår jag problemets kärna. Att i Sverige vara en intellektuell, att tillhöra ”det intellektuella livet”, är en självmotsägelse. Vad skulle man då tillhöra? Stockholmskretsens kvällstidningskultur? Mångkulturmedlöparnas krets? Den antisemitiska vänstern? De rika och godas? 

Jag ska läsa mer Imre Kertész, det förstår jag ännu en gång.