Jan Myrdal. Två nya exempel

Dudley Castle. Foto: Astrid Nydahl

Drastiska formuleringar har väl alltid funnits i Jan Myrdals författarskap. Men frågan är om inte hans två senaste texter tar priset. De är båda skrivna inför 89-årsdagen som ägde rum den gångna veckan. Två exempel. Det första ur en text om att gå in i det nittionde levnadsåret, i själva verket den text han delade ut till gästerna vid födelsedagsminglet. Här blickar Myrdal tillbaka på sitt livsverk och berättar om böcker som refuserats eller manus som inte längre står att finna:

"De flesta dåtidens manuskript är försvunna. Länge har jag förgäves letat efter ett exemplar av det femtonhundratalsgrova folkboksförsök som refuserades 1950: ”Resa med Dame Jeanne”. Vet dock att jag där bland annat utnyttjade en sydslavisk folkberättelse, Den bortsprungna fittan som jag funnit i ett exemplar av Antropophyteia (med Ronald Fangens ex libris). Jag skrev om hur vi under en min och Svend Aage Olsens resa till Göteborg från mitt torp Lilla Byröna i Kaffatorp där vi hämtat böcker och en damejeanne vinbärsvin från i fjol (som överlevt vintern) var med om vidunderligheter på tågresan. Bland annat att en prydlig femtiotalets borgardam rodnande tvangs be de andra damerna i kupén – och även oss – om hjälp att jaga rätt på sin under småpratet plötsligt bortsprungna fitta. Den hölls kvar inne i kupén av den stängda korridordörren men kilade där kring bland oss svårfångad, luden och kättjefullt uppstudsig."

Detta är ett exempel på Myrdals sätt att tala kön. Han har tidigare i år gjort det i den s.k. "bögfrågan". Han har stämplats som homofob, vilket inte bekommit honom det minsta, utan tvärtom fått honom att argumentera utifrån egna erfarenheter.

Det andra exemplet kommer från texten Brexit:

"Ja, jag vill verka för att Sverige snarast skall följa efter britterna och slippa ut ur EU. Ty som det nu är för oss sitter det en stackars fattig fan, en rom från Rumänien, utanför ICA Kvantum här i Varberg. Tigger. Sträcker ödmjukt fram handen. Vidrigt! Fy Fan! Jag ser på honom och vet att om vi inte lyckas ta Sverige loss sitter snart som tiggare i gathörnen inte bara romer från Balkan utan helt ädelsvenska underklassfigurer med rötter i Småland och Dalarna där. Röd näsa, ödmjuk hållning och framsträckt hand.– Tack min herre!"

Här kan man konstatera att Myrdal direkt anknyter till en stark folklig opinion i Sverige. De rumänska zigenarna utanför butikerna har blivit en plåga. De flesta är rejält trötta på dem. Jag är en av dem. Det är outhärdligt och det blir allt mer närgånget, aggressivt och hotfullt. Om detta blir en valfråga i Sverige är jag tämligen säker på att också vi skulle rösta för att lämna EU, så som britterna kommer att göra.

Man kan tycka vad man vill om Jan Myrdal. Men några likgiltiga texter är det inte han skriver.