"En judeflicka som dog av tufys"

Anne Frank

”Anne Frank kan möjligen fortfarande få patetiska käringar av båda könen att grina och underkasta sig de salvelsefulla lögnerna … för en god hednisk europé var hon bara en judeflicka som dog av tyfus. Shit happens.”

Niclas Lundkvist alias Nikanor Teratologen alias Ezzelino (Ur tråden "Judar som vill förinta yttrandefriheten").

Det är sannerligen andra tider nu. Jag är visserligen 64 år gammal men det känns ändå inte så längesedan, då man möjligen hittade sådana utsagor i litteratur om de allra mest fanatiska Hitlervurmarna. De fanns ju hela tiden i min uppväxt, vi uppfattade dem som kuriösa överlevare efter 1945 års krigsslut. Men rätt så länge har vi sett sådant här i Sverige. Vem minns inte paret Oredsson och Nordiska Rikspartiet? Vem minns inte Nationalsocialistisk Front (som blev Svenskarnas Parti, som blev en del av Motgift, där tre redaktörer med jämna mellanrum publicerar gängse antisemitiska texter). Både där och då, och här och nu, finns det en primitiv antisemitism som ansluter direkt till de tidigt formulerade ideologiska motiveringarna för judemord.

Sedan sjuttiotalet har en ny typ av antisemitism vuxit, den som kallas antisionistisk och i första hand riktar sina angrepp mot staten Israel och därefter judarna för att ”de ger stöd åt Israel”.

Figurer som Faurisson och Le Pen den äldre i Frankrike blev tongivande i dessa led. Faurisson är historia och herr Le Pen har sparkats ut av dottern som är mycket angelägen om judiskt stöd.

När jag i fredags läste den omfattande texten om Nikanor Teratologen blev jag – nej inte chockad, men däremot tagen av vad jag fick veta. Leker han bara Céline eller försöker han på allvar bygga sig en nazistisk profil?

Min läsare Björn Nilsson skrev i en kommentar till förra inlägget mot slutet att han mer räds de figurer som vill ansluta Sverige till NATO. Det kanske han rent politiskt och strategiskt har rätt i, men det är en helt annan typ av fråga. Antisemitismen är en i västerlandet pånyttfödd ideologi som riktar sitt hat mot (verkliga eller inbillade) judar. Individer, grupper, församlingar, föreningar. 

Jean-Paul Sartre

Att Hitlers anhang förbehöll sig rätten att ”avgöra vem som är jude” var en sak, eftersom den underlättade massförintelsen. Man kan ju tvärtom vända på resonemanget, så som Sartre gjorde, och säga något i stil med att ”jude är var och en som känner sig som en jude”. När judehatet växer på nytt blir det förstås allt svårare att vara öppen med sitt judiska arv och ursprung. En liten kippa på huvudet kan räcka för att bli misshandlad eller dödad. Det är få församlingar i Europa idag som inte råder sina medlemmar att avstå från kippan eller andra synliga symboler för det judiska.

Att vi skulle hamna här har jag länge förstått. Nikanor Teratologen skriver endast in sig i en lång och avskyvärd traditionen. Dess mull är nu massinvandringen från muslimska kulturer, länder och världsdelar – och den enkla ”tesen” är som vanligt, att också den ”är judarnas fel”. Hur enfaldigt det än kan verka är det så det ser ut.