Brexit: medborgarna som hot

London 2016. Foto: Astrid Nydahl

I Expressen skriver Johan Hakelius om den brittiska folkomröstningen:

Birgitta Ohlsson, som står för utrikespolitiken inom liberalerna, lät meddela att David Cameron "öppnade Pandoras ask när han gav beskedet att en folkomröstning skulle hållas".Pandoras ask, som ni minns, innehöll all världens elände, olyckor, strid och sjukdomar. Tänk att det kan vara så hemskt att låta folk tala om vad de tycker. I en demokrati.Vill man begripa varför en knapp majoritet britter röstade för att lämna EU, är det bara att lyssna på de där kommentarerna. Bortom enskilda sakfrågor byggde argumentationen för brexit på känslan av att EU förlorat intresset för folken i sina medlemsländer. Mer än så. När medborgarna nämns i EU-sammanhang är det nästan uteslutande som hot och belastning. Ledande politiker och byråkrater besvärar sig knappt med omskrivningar: de tycker att det vore mycket bättre om de fick ratta EU, utan att störas av viskningar och rop från det demokratiska baksätet.

Jag tror att han här, i inledningen av sin artikel träffar helt rätt. Hur har någon politikerklass i något europeiskt land kunnat intala sig själv att de respektive folken skulle finna sig i att år efter år bli överkörda? Om jag nämner ordet naivitet så är det inte ens halva sanningen. Jag tror till och med att en avancerad form av cynism har frodats och vuxit i EU-kretsen. En cynism som aldrig för en sekund skulle ta hänsyn till några synpunkter av folklig karaktär. Sådana synpunkter är sedan länge stämplade som populism. Det är verkligen att göra det alldeles för lätt för sig. Det krävs mer än stämplar för att övertyga. Drygt hälften av de brittiska folken gav sitt besked. Det innebär förvisso att man kommer att lämna EU, men det innebär också ett kvitto på att vi här ser hur ena halva står mot den andra. Det kallas majoritetsbeslut och måste väl ändå betraktas som en av demokratins hörnstenar. Fortfarande.

Ur dagens The Telegraph.