Myndighetsbesök med chockverkan

Syren, april 2016. Foto: Astrid Nydahl

Det som i forna tider var Arbetsförmedlingen i min stad är nu ett gemensamt kontor för Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skattekontoret. Vi var där tio minuter före öppnandet på idag på morgonen så vi befann oss långt fram i den kö som skulle ta nummerlappar. Bara två personer före oss skulle till det enda rum och den enda handläggare som Skattekontoret erbjöd. Jag frågade en tjänsteman ute i hallen om det kunde stämma att de bara hade en handläggare. Han svarade att de normalt inte har någon alls, och att den enda handläggaren idag var "extra insatt för att det är deklarationstider". Medan vi satt där i den öppna hallen kom det många människor. I själva verket fylldes lokalen inom en kvart av vad jag föreställer mig kunde vara ett representativt urval av Asiens, Mellanösterns och Afrikas befolkningar. En svensk gumma före oss och en efter oss, annars var det inte en svensk inom synhåll. Vi resonerade med gumman före oss och enades om att vi oroade oss för barnbarnens framtid. Väl inne hos handläggaren fick vi den hjälp vi behövde. Och vi fick den på svenska. Vi fick sedan snitsla oss ut mellan slöjor, barnvagnar, orientaliska dofter och människor som aldrig någonsin stått i en kö. Det blev ett lärorikt och i alla avseenden omtumlande besök som förstärkte min bild av ett Sverige på glid ut mot något som jag tidigare betraktat som fördomsfullt när det sagts: ett land som fungerar som hela världens socialbyrå.