Vitsippor vid Bosarpasjön, söndagen 17 april. Foto: Astrid Nydahl |
Det tog kanske 8-10 minuter
så kom brandbil och två ambulanser. Medan ambulanspersonalen tog sig an den
skadade mannen – han hade skjutits rakt igenom en gjutjärnsgrind som låg trasig
i gräsmattan och låg själv nu med halva kroppen inne i en tät häck – ankom polisen. Jag var chockad och gick hem. Händerna darrade och munhålan var helt torr. Kände väl på mig att poliserna skulle komma in till mig
när det gavs tillfälle. Det blev en lång stund innan de kunde lyfta upp den
skadade mannen på en spineboard och ta honom till sjukhuset. De två kvinnliga konstaplarna
samlade ihop spillrorna av motorcykeln.
Sedan poliserna varit inne i
vårt hem och samtalat med mig – jag var nog det enda vittnet till hela
händelseförloppet – gick vi för att tala med grannen som fått den skadade mannen in på sin tomt. De hävdade att det inte rörde sig om motorcyklar utan om
”bonnatrimmade” mopeder. Det förvånade mig, eftersom de höll så hög hastighet. Det är
svårt att bedöma hastigheter, men om det verkligen var mopeder har de ju med
stor marginal överträtt hastighetsgränsen. På vägen är det 70, och de flesta
tar kurvan utan besvär. Frågan är vilken hastighet de två unga männen höll.
När chocken lagt sig började de malande tankarna. Inte ens när jag skulle läsa kunde jag frigöra mig från dem. De maler och maler...
Du får väl byta namn på din blogg och kalla den Nydahls Accident.
SvaraRadera