Påskdagen: läsning i det stora mörkrets politiska efterföljd

Hannah Arendt

Påskhelgen innebär alltid mycket läsning för mig. Förutom sittande läsning med tegelstenen av Hannah Arendt, Totalitarismens ursprung, som just utgivits på svenska av förlaget Daidalos, så har jag de liggande läsningarna av den lilla pocketbok som alldeles nyligen översatts till engelska, For Two Thousand Years, av judisk-rumänske Mihail Sebastian.  Hans Journal 1935-1944 har jag skrivit utförligt om i min bok Antecknat i krigstid. Den nya boken i översättning är hans debutroman från 1934 och presenteras så här:

'Absolutely, definitively alone', a young Jewish student in Romania tries to make sense of a world that has decided he doesn't belong. Spending his days walking the streets and his nights drinking and gambling, meeting revolutionaries, zealots, lovers and libertines, he adjusts his eyes to the darkness that falls over Europe, and threatens to destroy him. Mihail Sebastian's 1934 masterpiece, now translated into English for the first time, was written amid the anti-Semitism which would, by the end of the decade, force him out of his career and turn his friends and colleagues against him. For Two Thousand Years is a prescient, heart-wrenching chronicle of resilience and despair, broken layers of memory and the terrible forces of history. 

Sebastians dagbok är ett gripande och tragiskt mästerverk som jag ofta återkommer till.  Denna pocket fördjupar bilden av honom som författare, och den tidsepok den utspelar sig i. 

E.M. Cioran är, under annat namn, en av bokens gestalter i en tid av växande fascism, med ett "stabilt" och väletablerat judehat. Det ger särskild effekt att ha facit. Vi vet hur det gick både för Sebastian själv, för de europeiska judarna, och för de rumänska fascisterna.