 |
| Foto 28 februari: Astrid Nydahl |
Vissa dagar är ägnade flykten. Av nödvändighet. Östersjön låg idag nästan spegelblank. En flygande holländare av okänd nationalitet låg för ankar långt ut. Diset lyfte henne mot den gråblå himlen.
Överallt i den mediala världen talade man om mordet på Olof Palme. Partiets gråterskor blandades med dess reformatorer. Jag kunde bara se en som seriöst diskuterade Palme som ideolog och det var gamle finansministern Kjell-Olof Feldt som i DN menade att han skulle ha varit mycket upprörd över tillståndet i riket.
 |
| Foto 28 februari: Astrid Nydahl |
Det som i trettio år har gnagt i det före detta folkhemmet är ju ändå det faktum att mordet och mördaren ännu är en gåta. Den som påstår att pundare Pettersson utförde mordet - av oklara skäl - gör det väldigt lätt för sig. Det innebär inte att jag är lagd för konspirationer, men allt för mycket pekar i annan riktning. Det blir kanske till sist Leif GW som löser gåtan.
Nu har jag redan sagt för mycket. Egentligen ville jag ingenting alls säga. Jag ville bara med bildernas hjälp påminna mig själv om varför jag vandrade där ute vid vattnet idag. Tystnad rådde. Svanarna låg stilla, guppande som i väntan. Inte en människa hördes tala om Palme.
Förfallet har nått en brytpunkt. Medierna är ett skämt. Började se TV4-nyheterna nyss, men den absurda asylpropagandan fick mig att börja se en dokumentär om Kennedys livvakter på Discovery istället. Folks upprördhet över den neurotiska skändningen av vår nationalsång på Mello igår känner inga gränser. Tal om inbördeskrig på Facebook. Precis som Jyllandsposten förutspått.
SvaraRadera