Humor och politisk humor

Apliv i brittiska Dudley. Foto: Astrid Nydahl

Är det någon skillnad på humor och politisk humor? Är det skillnad på humor i olika kulturer och nationer?

Det är klart att man svarar ja på båda frågorna. Det finns humor som saknar all poäng. Och det finns humor som politiskt gisslar eller driver med samtiden, all inclusive.

Finns det då, frågar jag mig, tjeckisk humor? Frågan kan verka udda, men jag ställer mig den efter att ha läst Emil Hakl Regler för löjligt uppförande (Aspekt förlag, översättning av Mats Larsson). Under diktaturen, särskilt efter den sovjetiska inmarschen och ockupationen av Tjeckoslovakien, kunde man se hur landets version av samizdat-litteratur utvecklades. Där fanns gamla rävar som Ludvik Vaculik och Bohumil Hrabal, men också något yngre förmågor som Pavel Kohout, Ivan Klima, Milan Kundera.

De redan döda ej att förglömma: Jaroslav Hasek, Max Brod, Franz Kafka och andra. 

Så ja, det finns säkert en tjeckisk humorvariant, även om man, som ni ser av namnen ovan ibland kan kalla den tysk-tjeckisk eller judisk-tjeckisk.

Vem är då Emil Hakl (pseudonym för Jan Benes) i detta sammanhang? Han har kallats för vår tids Hrabal. Det är inget dåligt omdöme. Född 1958 var han 1988 med och bildade sammanslutningen Den moderne analfabeten. Hans mest kända roman är Föräldrar och barn (också den utgiven på svenska av Aspekt förlag).

Hakl har sagt: "Varje gång jag börjar skriva känns det som jag skriver en novell. Ja, och ibland vill inte den där novellen ta slut utan fortsätta." Nog kan man säga att den finurligt lilla volym jag nu läst, Regler för löjligt uppförande, kan illustrera det uttalandet. Vi har nämligen att göra med titelnovellen från en samling. Ibland kan det kännas udda att bara läsa en enda novell ur en samlad bok. Men i det här fallet fungerar det utmärkt och bidrar också till att besvara frågan om tjeckisk humor. 

Här känner man nämligen direkt igen sig. Detta är en humor som tycks mig präglad av diktaturårens halvt uttalade, ibland bara viskade, ironier och attityder. Redan kapitelrubrikerna är små berättelser. Eller vad sägs om "Vid andra besöket kan jag återigen inte låta bli att förundras över hur kraftig min sovande pappa är." Det är svårt att säga vad den här boken handlar om. Men man kan fästa sig vid en ram där berättaren, som i kapitelrubriken, besöker sin döende far på sjukhus. Men man kan också göra det vid det faktum att han befinner sig i dialog och samspel med vännen. Egentligen är det en apparat han talar med. Och så ska man påpeka att moldavisk konjak spelar en roll i berättelsen. Jag kan inte säga mer än att det här är en 85-sidig miniatyr som bjuder på många skratt och ännu fler gåtfullheter. Tjeckisk humor således. Politisk humor. Humor kort och gott.