Antecknat. Söndag vid havet

Foto: Astrid Nydahl

Havet förorenas. Staden förorenas. Den unge mannen som fick käken söndersparkad på gågatan lyssnar inte längre till ugglorna från scenen.

*

All idyll är infekterad av mänskliga bottensatser. Bara den naive kallar det kultur. 

*

Huset jag stod i: vidden därutanför. Havet som doft och vind mot ansiktet.

*

Det går sakta. Det är som Bach mot tangenterna, lätt, levande och med den spröda klangen. Det är så våra år läggs bakom oss. Det är så våra liv ser ut: droppar, minuter, dagar. Också de dagar vi minns särskilt väl, är som droppens klang i oss. Minnet är en melodi vi hört förut, som Bach och pianot.

*

Det rullar en hemlandston under ögonlocken. Den som saknar fosterland får lita till tonerna i mörkret.

*

Varje ideologi träder in på scenen som en frisk nyhet men lämnar den som ett härsket åsiktspaket.