 |
| Riksalbansk sedel från 1964. Har det gått bättre med först D-mark och sedan euro i Albanien och Kosovo/Kosova? Foto av en sedel från 1978: Thomas Nydahl |
Men redan nu kan man konstatera att det pågår en formlig katastrof i den forna jugoslaviska provinsen. Rapporten i sin helhet kan man läsa här.
Man kan också saxa viktiga fakta ur Deutsche Welle (DW). Här talar man om en formlig exodus eftersom nu fler än 50.000 människor lämnat det lilla landet på två månader, och:
Many schools have seen the effects: Teachers have been let go as more than 5,200 students have left. The streets and restaurants in Pristina, normally full of life, are also emptier than usual. For a country with just 1.8 million people, this mass exodus poses a problem. «Kosovars don’t believe in political parties, parliament or the government anymore,» sociologist Artan Muhaxhiri told DW. «So, first chance they get, they leave.» Kosovo is one of the poorest countries in Europe, with unemployment at 45 percent and more than 34 percent of people living in poverty, meaning on less than 1.42 euros a day. About 18 percent even live on just 94 cents a day. But there are also some middle class Kosovars giving up fairly well-paid jobs to leave the country illegally.Det som skulle bli den nya "självständiga" nationens stolthet ligger i ruiner. Vare sig regering, parlament eller myndigheter åtnjuter längre något förtroende bland medborgarna. Bara 18% av medborgarna är nöjd med regeringens arbete (2008 var siffran 46,9%), 14% är nöjda med statsadvokatens arbete och 14% med rättsapparaten. Endast 15% av Kosovos/Kosovas medborgare är nöjda med statsministern! Och 77% av dem menar att valen i landet varken är demokratiska eller i överensstämmelse med internationella normer.
Utvecklingen är djupt tragisk. De albaner som levde under Serbiens styre, först i den Jugoslaviska federationen där Tito givit dem ett visst självstyre, med bland annat universitet och egen poliskår i huvudstaden Prishtina, och sedan under Milosevics krigförande och totalitära rest-jugo, för att till sist bli ett NATO- och EU-protektorat maskerat som självständighet, har väl bara kunnat dra negativa slutsatser av skeendet. De som drömde om något annat är i bästa fall desillusionerade.
Jag följer tyvärr inte den politiska utvecklingen i Kosova och har ingen aning om vad försiggår där nere.
SvaraRaderaJag läser ofta hos mina FB vänner, om att de är besvikna både på regeringen och oppositionen som inte ser till landet bästa.
Den enda kontakten jag har med verkligheten i Kosova är mina anhöriga.
En systerdotter till mig, som är gift och har tre barn...har inga inkomster och de lever vind för våg.
De får endast 700 kronor i månader (som är mittemellan barnbidrag och försörjningsstöd), för sin lilla dotter som är tre år gammal.
När lilla flickan fyller 5 år, kommer försörjningsstödet upphöras.
I helgen pratade jag med min systerdotter och berättade för mig, att hon hade fått besök av socialen för och de tyckte att stora sonen som är 16 år gammal (men storvuxen) är stor nog för och söka jobb. Enligt dem.
Han går i andra klass i gymnasiet i år.
Jag blev rasande när jag hörde detta.
Vad ska en 16 årig pojke jobba för någonting?
Ska han stjäla, eller sälja cigaretter, eller hitta på och sälja knark kanske?!
Eller är det samhället som ska uppmuntra ungdomar att ska de utbildar sig och inte slutar skolan i tidiga år.
På det viset får jag en bild om lägget i Kosova.
Jag har upplevd den grymma socialistiska diktaturen, men dagens sken demokrati i Kosova är enbart att prata fritt vad man vill, men staten bryr sig inte ett dugg om folket har mat på bordet, medan regeringen själva, badar i lyx.
Förresten, Thomas, jag har aldrig känt mig som en del av den forna Jugoslavien.
Jag har aldrig accepterat att jag är en del av Serbien.
Hursomhelst, jag hör ofta albaner säga senaste tiden, om att de har blivit bättre behandlat ekonomiskt av Serbien, än vad dagens politiker i Kosova gör för albanska folket.
Det här gör ont i hjärtat.
Det här känns inte bra och höra, för ingen av oss har kämpat för att det ska blir värre, utan för bättre tider.