Skolmorden i Trollhättan. Symptom på ett land som kraschat

Privat bild hämtad från DN

Vad händer i ett samhälle som kraschar? Studerar man det historiskt kan man för det första konstatera att alla mellanmänskliga relationer drabbas av stora problem. Milt uttryckt blir det lättare att missförstå varandra. Och det är i sammanhanget ett litet problem. Det stora är att våldsutbrotten i offentliga miljöer blir frekventare. Det handlar inte bara om att "blattar och svennar" drabbar samman sena fredagskvällar i stadskärnorna. Det handlar inte ens bara om att importerad brottslighet - som kopparstölder eller åldringsbrott - ökar dramatiskt därför att den ges möjlighet till det. Nej, det avgörande som sker är att ett inbördeskrigsliknande tillstånd påbörjas, och när det nått ett kritiskt stadium övergår det också i det väpnade inbördeskriget. I det perspektivet bör man betrakta de företeelser som sedda isolerat kan te sig som "mindre problem" (trots att de är spikar i den sociala kista vi ska begravas i).

När ett land kraschar beror det på att det inte längre hålls samman av en gemensam kultur/civilisation (låt oss här för enkelhetens skull kalla den för den europeiska) inom vilken vi hanterar våra olika ståndpunkter och livsuppfattning.  I den betydelsen har en nation en kollektiv historia. En nation som slitits i stycken av en modern och anti-mänsklig ideologi (islamismen, mångkulturen etc) blir istället en fragmentiserad och atomiserad samling individer och grupper inom samma gränser. De har misstron gemensam. Och de har, även om det inte alltid märks på ett tidigt stadium, ogillandet och så småningom hatet gemensamt. De hatar varandra på mer eller mindre goda grunder.

Det som hände i Trollhättan kommer med att säkerhet att etiketteras som ett svenskt Breivik-fenomen. Jag har under eftermiddagen studerat den utpekade gärningsmannens olika sidor på nätet. När de inte handlar om nazityskt pansar så förmedlar de en särskild typ av rockmusik och inlägg av en mycket speciell kroppsbyggare, vars identitet jag inte här ska orda om. Den unge mannens ideal kunde kanske ha utvecklats åt ett annat håll, men jag är inte det minsta förvånad över att det slutade så här. 21 år gammal inleder han en massaker som också dödar honom själv. Så ser det svenska samhället ut i allt högre grad. Vi har en vecka av bränder bakom oss. Ingen anlägger bränder i tilltänkta flyktingboenden utan motiv. Och skolmördandet tycks ha samma förbindelse till den vettlösa flyktingpolitiken som jag antar att bränderna har. Det var idag på förmiddagen som vi fick de nya prognoserna. De är mycket illavarslande.

Just nu nöjer jag mig med att peka på dessa fenomen. Det finns säkert stor anledning att återkomma.