Moderniteten i självmordens tecken

Axel Ebbes Arbetets ära (1929). Förlegad staty på Möllevången i Malmö. Foto: A. Nydahl

Det genomfördes en massa tabubrott i modernitetens gryning och ett stort antal har också genomförts därefter. Walter Benjamin sade en gång att moderniteten föddes i självmordens tecken. det måste ha funnits en självmordstendens inbyggd i den moderna driften att låta allt fast förflyktigas och allt heligt profaneras, med tanke på att de moderna striderna förs i den nya och förbättrade ordningens namn. (Zygmunt Bauman: Skärvor och fragment. Essäer i postmodern moral (Daidalos 1997, översättning av Sven-Erik Torhell).

Vi lever i denna de civilisatoriska självmordens epok. Vem kan förneka att öppnandet av alla spärrar för den konsumistiska ekonomins alla skojare är annat än ett självmordstecken? Om statsmakten, genom den politiska klassen, upprätthållit sin kontroll över de avgörande ekonomisk-politiska besluten, kanske vår epok sett en smula annorlunda ut. Å andra sidan är det en illusion - i efterhand - att tro att något sådant varit möjligt. Självmordsekonomin är 2000-talets avgörande karaktäristik. Den statsmakt som kontrollerade såväl nationsgränser som ekonomin och välfärdsordningen avrustades medvetet i det som kallades "den fria marknadens" och "de fria valmöjligheternas" anda.

Kapitalismen gick in i en ny fas där produktionsbaserad ekonomi byttes mot konsumtionsinriktad. Bauman har ju alldeles rätt när han säger att detta finns inbyggt i den moderna driften. En gång i tiden ansågs det tyda på hög moral att försöka tygla driften, också den sociala. Idag är det högsta moral att släppa den fri.