Imre Kertész om självförakt

Foto: Astrid Nydahl

Självförakt och självinsikt är inte samma sak. Men de kan som tillstånd både beröra varandra och höra ihop. Att komma till insikt – nej, inte som av en blixt från klar himmel utan som en långsam och livslång process – kan leda fram till just självföraktet. Därför läser jag också igenkännande Imre Kertész ord:

”Jag kan inte förändra min hemska natur. Men åtminstone är jag full av ruelse.” (Ur Den sista tillflykten, översättning av Ervin Rosenberg).

Hans ord förvissar mig också om att det finns djupt liggande orsaker till mitt ständiga sökande efter melankolikerna och misantroperna i litteraturen.