Ervin Rosenberg om Leopold Kohr och Olivier Rey

Foto: Astrid Nydahl

Ervin Rosenberg har skrivit en mycket intressant understreckare i Svenskan. Den har rubriken Storleken har en förödande betydelse och handlar om Leopold Kohr och Olivier Rey.

Leopol Kohr (1909-1994)

Rosenberg skriver:

Mänsklighetens största problem, hävdade Kohr, är varken fattigdom, hunger, arbetslöshet, korruption, inflation, lågkonjunktur, ungdomsbrottslighet, energikris eller krig, utan storleken på dessa företeelser. I alltför stor mängd blir allting gift, som redan Paracelsus visste. ”Det tycks bara finnas en enda orsak till alla former av social misär: storlek”, skrev Kohr. ”Hur förenklat det än kan verka blir det lättare för oss att acceptera denna tanke om vi beaktar att storlek, eller övermått, egentligen är mycket mer än bara ett socialt problem. Det förefaller vara det enda problemet som genomsyrar hela skapelsen. Närhelst det är fel på något har det blivit för stort.” Sin originella tes om mänsklighetens problem, för vilken han 1983 tilldelades det alternativa Nobelpriset The right livelihood award, utvecklade han i ”The breakdown of nations”, utgiven 1957.

Olivier Rey

 Rosenberg går vidare till Olivier Rey:

I fjol, 57 år efter Kohrs bok, utkom ”Une question de taille” av Olivier Rey. (Titeln är flertydig: ”une question de taille” betyder inte bara ”en fråga om storlek” utan också ”en synnerligen viktig fråga”.) Rey är en 51 år gammal matematiker, universitetslärare och filosof. Mellan 1957 och 2014 har världens tillstånd försämrats på område efter område: skolväsende, sjukvård, befolkningstillväxt, aldrig skådade migrationsvågor förorsakade av svält och förtryck. Konsumism, atomisering av samhället, politisk passivitet hos somliga, radikalisering hos andra och en allmän misstro mot politikens möjligheter är de företeelser som Olivier Rey går i genom i ”Une question de taille”. Han beskriver vad som hände med de tendenser som Kohr, Ivan Illich, Christopher Lasch och andra kritiker av vår tids samhällsföreteelser hade utpekat som farliga, ja direkt ödesdigra. Rey menar att felet inte i första hand ligger i den överdrivna storleken, utan i överskridandet av ”det rätta måttet”.

Ervin Rosenberg diskuterar utifrån Rey några av samtidens mest brännande frågor, de som handlar om det ansvarslösa liv som premierar konsumism och en hedonistisk syn på njutningen och förbrukningen av varor, den som får hela ekologiska system att kollapsa och som på sikt utgör ett hot också mot enkla och anspråkslösa livsformer:

Det kontraproduktiva visar sig enligt Rey inte minst i samband med vad som kallas ekonomisk utveckling och en allt rikligare tillgång till varor och tjänster. Den omåttliga produktionen av varor ger upphov till vad Rey, efter Platon, kallar pleonexi eller vinningslystnad. Konsumismens värld framträder iklädd njutningens avundsvärda mask, men den är till sin natur en värld av frustration, därför att inga föremål tillhandahåller den väntade tillfredsställelsen. Det är i själva verket fråga om en ”organiserad otillfredsställelse” ägnad att stimulera och vidmakthålla konsumtionen. En ond cirkel uppstår, eftersom de som saknar möjlighet att delta i tävlingen om fler, nyare och mer sofistikerade ägodelar blir förbittrade. Rey är mycket mer pessimistisk än Kohr. Vad som skulle behövas – bromsa in, stanna upp och backa – ses som det absolut onda av vår tids människor. Vi ”kommer inte att kunna bespara oss en katastrof av stor omfattning”. Världens kollaps sker redan nu och vi betraktar det som sker med blandade känslor: vår fasa paras med en form av lättnad, vi vet nämligen att kursen leder till katastrof, samtidigt tycks vi vara oförmögna att ändra den.

 Hela artikeln hittar du med länken överst.