Annandag påsk: att helst söka friden och tystnaden

Landön, påsken 2015. Foto: Astrid Nydahl

Det finns få saker som berör mig illa. Jag har sedan många år funnit metoder att slippa. Jag finns inte där. Jag läser inte, ser inte och uppsöker inte sådant som berör mig illa. Ändå är man ju aldrig garanterad friden. När man minst anar det smyger sig obehagligheterna på; konsumismen med sitt tingeltangel och sina groteska betongtempel, politikens förnumstigheter och lögner, de yrvaket övertygade som vill missionera oavsett om det handlar om religion, politik eller något tredje.

När vi sitter vid havet är vi i nio fall av tio ensamma. Det händer att någon går förbi med hunden och ger oss en vänlig kommentar. Den senaste var en man som bara sa: "Här har ni en underbar utsikt". Man kan bara svara vänligt på sådant tilltal. Och efter det bara tystnaden igen.

Jag visar er en vårhimmel som Astrid fotograferat där ute på Landön. Det är med sådan himmel en smula lättnad infinner sig. Färgen och rymden kommer också att befinna sig på insidan. Lite lättare blir stegen utmed de smala grusgångarna vid havet.

Imorgon är det slut med påsken. Jag följer en människa till Kastrup och bär en väska eller två. Sedan återvänder jag direkt hem med tåg eller buss. Min kommande vecka ska handla om skrivandet. Inget annat, mer än möjligen en kort promenad i en park eller utmed Hammarsjön som ligger alldeles i närheten.