Kafka, eländet, pogromerna

Den 17 januari 1920 skriver Franz Kafka i sin dagbok:

"Somliga förnekar eländet genom att hänvisa till solen, han förnekar solen genom att hänvisa till eländet."

En god vän uppmärksammade mig tidigare idag på vad Kafka skrivit till Milena Jesenska efter en pogrom riktad mot Prags judar 1920. Det brevet finns i den nya volymen av Kafkas samlade verk - vilket jag saknade i biblioteket eftersom jag avbrutit mitt abonnemang på verket -  som utges av förlaget Bakhåll i översättning av Hans Blomqvist och Erik Ågren, liksom dagbokscitatet ovan. Snart kommer boken i brevlådan och då ska jag återkomma till breven.

Nå, när Kafka skriver en rad som den ovan i sin dagbok ser jag att också det som var mycket privat bör läsas av oss efterlevande. Kan man balansera förnekelserna av eländet respektive solen? Det måste i så fall vara den balans som är svårast att uppnå. Just nu, så brukar vi säga... just nu är situationen svår. Men det är en illusion att tala om att den är svår just nu. Människans liv på jorden har alltid varit svårt. Det beror ju på människan själv. Hennes behov av hatobjekt har under många hundra år lett till pogromer riktade mot judarna. Som på medeltiden, så också nu. Jag följde ceremonin i Köpenhamn igår kväll. Det var en mäktig samling och de ord som den danska statsministern - bortsett från allt annat - yttrade kunde vara vägledande också hos oss: "Ett angrepp på Danmarks judar är ett angrepp på Danmark". Selvfølgelig!