Snaran dras åt igen - Uppdatering: Nu är det kanske över, för den här gången

Grande Synagogue de Paris

Nedan kan ni läsa originalblogg-posten från i eftermiddags.

Jag lägger här i början in en kort kommentar till dramats upplösning.

De två islamistiska bröderna slaktade stora delar av en tidningsredaktion. Sedan tog de sin tillflykt till ett tryckeri. Det ligger - bortsett från den konkreta tragedin - också en djup symbolik i detta. Islamismen angriper två av yttrande- och tryckfrihetens platser: redaktionen och tryckeriet.

De ville dö som martyrer. Det fick de, då de sprang ut från tryckeriet skjutande mot poliserna.

Deras stridskamrat i kosherbutiken hade vänt sig om för fredagsbön då polisen beslutade storma. Han lyckades dessvärre döda fyra av gisslan. En fransk-judisk deputerad vittnade ikväll om att tre av de döda var personliga vänner till honom.

Detta kommer att få långtgående konsekvenser både för Frankrike och dess folk, inte minst för den judiska befolkningen som i stigande takt kommer att lämna landet. Frankrike är inte en säker plats för en jude. Det har det inte varit de senaste tio åren, då angreppen och terrorn tilltagit. Dagens händelser blir en historisk punkt, vi kan tala om före och efter Charlie Hebdo.

Den svenska offentligheten har verkligen inte imponerat dessa tre dagar. Fega och undfallande mesar har viskat i öronen på varandra. Politiker och intellektuella har kommit med tusen bortförklaringar. Läs deras texter och fundera på om de inte skulle komma att utgöra en femtekolonn i vårt land. Jag blir alltmer övertygad om det.

Och i alla nyhetssändningar på SVT denna kväll sänder man snyftreportage från olika moskéer. Allt är så snyggt upplagt, så välplanerat och så obegåvat.

Det vi sett och ser är ett monumentalt misslyckande för det sekulariserade, upplysta samhället. Det är kanske rentav en av de verkligt avgörande händelserna i det som kan beskrivas som västerlandets undergång. Vem är redo att stå upp för möjligheten att slippa religionerna, slippa de totalitära predikanterna och de beväpnade mördargängen klädda i (sken-) helighetens dräkter?

Här följer nu eftermiddagens originalblogg:

Är jag förvånad? Nej, jag är inte förvånad. Nu dras de franska judarna på ett mer direkt sätt in i den islamistiska terrorn i Paris. Det som sker är också för dem något oerhört och besluten inför dagens gudstjänster är unika:

"Synagogan Grande Synagogue de Paris vid Rue de la Victoire har evakuerats. Enligt polisen kommer det inte att hållas några gudstjänster under kvällen. ”Vi är inte rädda. De enda gudstjänsterna som avbrutits vad de under andra världskriget”, säger en ansvarig för synagogan till Le Monde. 16:08, 9 January 2015"(Dagens Nyheter idag)

Nu pågår det två parallella gisslandramer i Paris. Att det ena sker i en kosherbutik förvånar mig inte heller.

Så sent som igår intervjuade Times of Israel Nathan Sharansky om den fransk-judiska flykten till Israel. Han sa bland annat:

"This particular tragedy is a very tragic and powerful reminder for Europe that the time is running out for them — not for European Jews,” Sharansky said, adding that European Jewry’s exodus from the continent is a work that has been in process for several years already. But non-Jewish Europeans should take note and act before it’s too late, he warned.

De franska judarna har utsatts för en rad grova attentat de senaste åren - utförda av arabiska muslimer (kom ihåg angreppet på en skola 2012 och mot fyra synagogor 2002 bland många andra). De dagar som nu gått har flera judiska röster undrat varför de inte möttes av en våg av solidaritet. Det vänder nu, det tror jag bestämt. Nu riktas terrorn direkt mot judiska platser. Det börjar med en kosherbutik. Var det slutar vet vi inte. Men de svarta molnen är många och mycket hotfulla.

***

I danska Weekend-Avisen skriver filosofen och författaren Frederik Stjernfeldt en stor och klargörande artikel om det som pågår:

MED det ufattelige islamist-angreb på det lille franske ugemagasin Charlie Hebdo har Europa fået sit 9/11. Der er ingen tvivl om, at dette blodige anslag direkte imod europæisk ytringsfrihed vil sætte et skel mellem før og efter, der minder om den amerikanske chok-erfaring for snart 15 år siden med de styrtende Twin Towers.

Det må nu ophøre, at vi skal belæres om, at ytringsfriheden slet ikke er truet af religiøse kræfter. Det bør nu være slut med, at vi skal høre om, at islamister og terrorister blot er nogle »ganske få, der ødelægger det for de mange« - at det bare er ekstremister, der tager islam som påskud og slet ikke har noget med religion at gøre.

Hverken forsvarere eller modstandere af islam har brudt sig om at se i øjnene, at problemet er islamismen - den omfattende vækkelse, der har løbet gennem store dele af islam, begyndende med grundlæggelsen af Broderskabet i 1928, voksende i en uoverskuelig mængde af afskalninger og smågrupper, mere eller mindre rabiate, og som udgør en stærk kraft i international islam i dag, i vækst efter Det Arabiske Forår og med ny styrke efter IS-statens grundlæggelse.

Det er en religiøs-politisk bevægelse, der går stik imod oplysning, demokrati, retsstat, lighed for loven - imod modernitet, ligestilling, trosfrihed, ytringsfrihed, gudløshed.

Islamismen har stærke voldelige fløje og grupperinger, der nyder opbakning også blandt islamister, der ikke selv tyr til vold.