Nytt år i gamla spår

Foto: B. Jangfeldt

Den som lever i tron att byte av bordsalmanacka förändrar det jordiska borde kanske istället byta deckaren mot ett uppslagsverk och statlig tv-humor mot en fördjupande box historiska filmer. Nå, det är verkligen inte tid för raljerande, men jag får väl tillåta mig en trampolin från vilken jag kastar mig in i januari 2015. Vilket nu är gjort.

I essäsamlingen Sorg och förnuft (svensk översättning 1997 av Bengt Jangfeldt) skrev Nobelpristagaren Joseph Brodsky:

"Om sanningen om tingen verkligen finns är denna sanning, med tanke på vår ställning som nykomlingar i världen, med nödvändighet av icke-mänsklig natur."

Och:

"Den kommer med nödvändighet att upphäva våra föreställningar om kausaliteten, förvända eller ej, liksom våra föreställningar om slumpen. Detsamma gäller våra antaganden om världens ursprung, om det så är gudomligt eller molekylärt eller bådadera: livskraften i ett begrepp beror på livskraften hos dess bärare. Vilket innebär att vårt sökande i grunden är ett högeligen solipsistiskt företag. Ty den enda möjligheten som dess levande har att byta plats med det icke-levande är dess fysiska slut: då människan så att säga blivit ett med materien."

Brodskys essä heter för övrigt En katts jamande.

Den här typen av resonemang kom jag betydligt närmare under den gångna hösten än jag någonsin tidigare gjort i mitt liv. Plötsligt blir det till synes abstrakta glasklart. Plötsligt står en text förklarande fram!

I en annan bok, Att behaga en skugga (svensk översättning 1987 av Bengt Jangfeldt), i essän Om tyranni, påminner han oss om det grundläggande:

"Sjukdom och död är det enda som en tyrann har gemensamt med sina undersåtar. I denna bemärkelse är det en fördel för en nation att styras av en gammal man (...) Lugn och ro både inom och utom landets gränser står i direkt proportion till antalet krämpor som ansätter ens Förste Partisekreterare eller ens President på livstid."

Ändå bör man påpeka att det utanför de totalitära diktaturerna - oftast beroende av just denna ensamma man - har det under hela 1900-talet, sakta men säkert, vuxit fram en politisk klass som saknar denna individ-bundenhet. Den politiska klassens säkrar sin fortlevnad med en stor kader av unga politikerbroilers, redo att ta över vid varje frånfälle.

Ändå går vi med öppna ögon in i det nya året, men som alltid i gamla spår.

***

Här tar min äldsta dotter Malin farväl av 2014, med fina och vackra ord om Tobbe och hans förhållande till lille Hugo, bland mycket annat. Läs det gärna.