Bernhard, Torga och den illusoriska friheten

Foto: Astrid Nydahl

Kan massmänniskan erfara verklig frihet? Ja, det tror jag. Men jag tror också att den friheten är i hög grad illusorisk. Att vara förnöjsam eller nöjd är två olika saker. Nöjd blir bara den som hela tiden bugar för omständigheternas diktatur. Men man kan gå förnöjsam in i det värsta och ändå stå det emot. Anspråkslösheten kan rent av vara en god grund att stå på när den aggressiva marknaden kräver följsamhet och underkastelse. Men den som är nöjd beter sig annorlunda. Han blir nöjd också när han behandlas som konsument och får agera valboskap istället för medborgare.

Thomas Bernhard skriver i Betong om sin känsla inför förnöjsamheten. Han har, säger han, ”aldrig behövt pantsätta mina byxor”, och det är ju en beskrivning av ett liv som levs materiellt gott. Men är man ändå en fånge i omständigheternas diktatur?

”Relativt oberoende, skulle jag kunna säga. Och ändå som alla fjättrad och fången. Mer driven av äckel än besatt av nyfikenhet. Vi talade alltid om det klara förståndet, men hade aldrig något, jag vet inte var jag har den meningen från, kanske från mig själv, men någonstans har jag läst den, kanske återfinns den en gång bland mina anteckningar.”

I en diktatur som den portugisiska på 1950- och 60-talen strävade Miguel Torga att uppnå en inre frihet. I maj 1952 skrev han i dagboken:

"Mot historiens accelererande utveckling tar jag mig en promenad över fälten. Jag känner inte till något annat motgift."

Jag har idag, som så många andra dagar, ställt mig vid havet som ett motgift. Där ute kan de privata bördorna - just nu sorgen och smärtan - lätta en smula. Men det kan också bördorna orsakade av det politikens och maktens hus där det just idag piskas och smickras. Jag äcklas av det jag hör men kan inte förneka att också en lätt ilning av skadeglädje bubblar i mitt bröst. Jag önskar dem alla ett monumentalt misslyckande som kvitto på vad de redan ställt till. Torga skrev ju också:

"- En domare och patient hos mig (Torga var yrkesverksam läkare, min anmärkning) är besviken på livet. Hur mycket han än dömer och bestraffar, blir det bara fler brott. Jag kunde bara säga: - Byt ut systemet! Istället för att bygga sjukhus och domstolar, som tar emot människor som kommer dit med tbc eller kriminell belastning, så möt dem på halva vägen: ge dem bröd för dagen och den kultur de saknar..."

Och så vill jag gärna runda av med ännu ett citat från 1952, i juli då Torga skriver något som jag tror har mycket att göra med mina tankar om förnöjsamheten, oberoendet och den inre friheten:

"Hur anspråkslös en författare än är, måste han eller hon lägga sten vid sten med sådan ärlighet, ödmjukhet och förhoppning, att detta bygge kan motstå en erosion genom århundraden. Därför måste hörseln mera vara riktad mot framtidens tystnad än mot samtidens applåder."