Att förstå friheten när den kan mistas

För att få perspektiv på tillvaron går jag ofta till Hans Ruin.

Det var en slump som fick mig att börja läsa honom för ett antal år sedan, och jag köpte hem en handfull av hans böcker, som är relativt lätta att finna antikvariskt.

Vi befinner oss i en tid då det pågår krig i Europa, och då de två supermakterna USA och Ryssland mäter sina krafter just här. Allt som sades mellan Sovjetunionen och USA när muren föll tycks glömt och nergrävt. Hur nära NATO kan komma de ryska gränserna utan att ett kallt krig övergår i varmt vet vi inte än. Men vi kan cyniskt konstatera att det krig som pågår i Ukraina har att göra med detta.

Hans Ruin skrev i Ett land stiger fram (1941) om vad som hotade att förgöra Finland som nation:

"Det är ett tragiskt drag i all mänsklig levnad att det dyrbaraste vi äga blir medvetet först när vi förstå att vi kunna mista det. Det är som med hälsan: den veta vi först av när sjukdomen hotar. Vi vet inte vad frihet är förrän man söker slå den i bojor. Inte vad rätt och lagbunden ordning är förrän våldets råa häl hotar att krossa den. Därför visste vi ej heller riktigt vad det innebar att höra till Norden förrän vi märkte att vi kunde förlora vad vi ägde."

Det perspektivet borde vägleda oss varje stund. Hela vår kontinent befinner sig i ett tillstånd som påminner om leken "hela havet stormar". Det är bara att bege sig till vilken matbutik som helst så blir man vid entrén medveten om vem dessa människor är som sitter med en mugg framför sig och säger "hej hej" eller "pliiiis". Eller varför inte läsa sig till kunskapen om hur två länder som båda är EU-medlemmar - Sverige och Rumänien - behandlar sina medborgare utifrån helt olika ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar. Vem hade trott att välgång väntade med EU-inträdet? Och värre kommer det att bli efterhand som fler av dessa fattighus får sina medlemskap. Det, om inte annat, kommer att utlösa nya former av skred och katastrofer. Vi kommer inte att följa det på tv utan just vid tröskeln till våra hem.

Ja, jag återvänder gärna till Hans Ruin.