Fredag, jag sitter och gungar (som fågeln på stenen)

Foto: Astrid Nydahl

Jag sitter och gungar och tänker på världens gång. Var det inte så Pugh sjöng för många år sedan? Jag minns året i alla fall: jag gick i nionde klass på Kronborgsskolan i Malmö, måste alltså ha varit 1968!

Jag sitter också och gungar - men jag tänker mer på min egen gång just nu. Världens gång plågar mig 10 av 12 vakna timmar. Så nu ägnar jag mig uteslutande åt min egen, mycket labila, mycket skakiga gång. Hur hittar man tillbaka till nollpunkten där allt börjar och slutar? Var finns harmonin?

Jag lyssnar till den vemodigt mjuka klarinetten och rösten i Hine ma tov (texten ur gamla testamentet: Se hur gott och ljuvligt det är att bröder sitter i endräkt tillsammans) den gamla jiddish-sången som sjungs av gruppen Chutzpah tillsammans med Oscar Fredriks kammarkör. Hade de gamla fattiga gettojudarna i Polen vetat om att deras sånger skulle bli poppis i Sverige på 2000-talet hade de tagit det för ett dåligt skämt.