Mitt barnbarn Vera är bara ett av många barnbarn som sörjer Tobbe förtvivlat. Vid kistläggningen i torsdags fick de, precis som de gjort när Alfons dog för sju år sedan, skriva brev och lägga med i kistan. Det gav dem också en sista möjlighet att ta farväl av honom. I kistan fanns det brev, leksaker, godis, halsband och andra saker de ville ge honom på färden.
Vera skrev brevet ovan. Vi hade lite problem att läsa det, men om man ljudar och anstränger sig går det. Med Veras ord:
"Ja, du va mitt hopp Tobbe. Tobbe du fattar inte hur jag saknar dig Tobias. Jag gillade bara dig. Du va den enda. Och min slekt och min familj. Jag saknar dig merren onivärsom. Du fattar inte hur mycket jag älskar dig Tobbe."Det är sådana ord som bär mig just nu. Och det är när de små barnen kryper upp hos mig som jag känner en liten smula hopp.
Det var så svårt att höra de små barnens förtvivlan och sorg. Det var så oerhört fint att höra deras sång till en älskad Tobias
SvaraRadera