Valet: överhet och kvarsittare

Jag behövde förvisso inte bli sextiotvå år gammal för att förstå att jag fötts, fostrats, lever och verkar i ett av världens märkligaste länder. Men resultatet av gårdagens val understryker detta faktum. Det understryker det med så fet stil att det skriker och väsnas.

Sverige är extremt i många avseenden. Från att ha varit ett väl fungerande välfärdsland har det förvandlats till ett klassamhälle med ytterst brutala inslag. Att bli arbetslös var förr ett kort övergångsstadium. Idag är det i de flesta fall luckan som öppnas mot avgrunden. Ett FAS 3 - jobb är vad överheten har att erbjuda. Att stå med mössan i hand blev åter en människas lott. Den allt uppkäftigare och oförskämda överklassen har trivts och kommer att fortsätta trivas. Klippen är snabba och allt större. Tro inte att denna klass är beroende av Reinfeldts skurkgäng, långt därifrån. Den kommer att utöva sin makt varje dag framöver.

Sverige skulle bli "en humanitär supermakt" - vi skulle ta emot en förkrossande majoritet av alla de stackare som flytt Irak och Syrien, två krigshelveten ytterst orsakade av den USA-ledda bomballiansen. Vi skulle dessutom se till att alla somalier - vandrare från ett ickeexisterande land - fick "återförenas" i Sverige. Vi har helt enkelt sett en överhet kasta ut penningpåsar till varenda liten slug entrepenör som velat förvandla slott och koja till flyktingboende. Inte nog med att småsamhällen med kanske 200 invånare över en natt fått fördubblat invånarantal; efter detta ska alla hitkomna placeras, få bostäder, hushållskassa och busskort, barnen ska få dagis- eller skolplats och familjernas åldringar ska tas om hand dagligen av de privata hemtjänst-profitörerna.

Varför skulle två europeiska länder utmärka sig så i detta avseende? Varför skulle Sverige tävla med Tyskland om tätplatsen? Reinfeldts dröm om en "humanitär supermakt" passade som hand i handske på den godhetsvänster som styrt opinionen i vårt land i många år. Kanske trodde han att det skulle säkra honom makten. Det blev tvärtom: från den dagen han talade om att pengarna inte skulle räcka till så mycket annat hade vi fått statsmanna-ord på det som de flesta redan visste och förstod. Kistan har en botten. Säcken ett slut. Kontot ett noll-besked. Det finns oändliga miljonmassor som lider nöd eller befinner sig på flykt i världen. Ska de alla bo i Sverige? Om inte, varför tillåter överheten inte en diskussion om rimliga antal? Bortom det gränslösa och stigmatiserade måste förnuftet och samtalet få en liten chans.

Och skulle någon enda människa kunna blunda för den allt frekventare förekomsten av mordiska jihadister i flyktingleden? Vi kan se dem varje kväll i nyhetssändningarna, dessa skändliga män och kvinnor som våldtar, plundrar och mördar i byar och städer och som hugger huvudet av folk inför kameran, för att visa sin beslutsamhet. Säkerhetstjänsterna i Europa - ja, numera också i Sverige - understryker att det finns en konkret fara i att dessa jihadister återvänder till sina baser i Sverige och andra europeiska länder. Om nu kejsaren är naken och någon pekar ut honom, klart att det då genererar röster i ett riksdagsval. Det är lika självklart som tyngdlagen. 

Vad var det som 13% SD-röstande sa igår? Jag tror att de sa stopp och belägg. Jag tror att de sa att det räcker nu. Här i Skåne fick SD upp till 30% av rösterna i kommunerna. I min stadsdel blev resultatet 17,8%. De flesta människor har inte en aning om vad det står i SD:s partiprogram. Rösterna fick de därför att partiet, inte minst med sin partiledare, lyckats ge röst åt den förtvivlan som människor känner över sakernas tillstånd. SD hade prövats under 4 år i riksdagen. Det spelade därför inte så stor roll att godhetens apostlar störde och förstörde partiets valmöten, och inte heller kampanjerna i dagspressen tycktes vara ett hinder för alla de människor som ville formulera missnöje, förtvivlan och/eller beslutsamhet.

Jag röstar som bekant inte själv. Men jag tror mig se vart och varför i sammanhang som har med politik och sociala förändringar att göra.

Kvarsittarna då, vilka är de? Det är alla de människor som trots åtta år av extremt vanstyre, överhetsarrogans och klasspolitik fortsatte att lägga sina röster på de så kallade allianspartierna.