Landskapelser under en bonussommar

Vi brukar välja olika sommarplatser. I år har vi varit ovanligt mycket i Åhus. När vi satte oss ner såg vi ett fartyg lämna hamnen. Efter fika tog A upp sin kamera och lyckades fånga fartyget långt ut till havs. Det blev en minnesvärd bild

När vi inledde Åhusturerna i juni fanns det uppe på bryggans entré en mycket tydlig platsangivelse: Åhusbryggan. Nu, tre månader senare, har pöbeln gjort vad den brukar: bokstäverna H och U är förstörda. De två lampor som kvällstid brukar lysa upp entrén var så sönderslagna att de helt enkelt togs ner. Sommarsverige med multikultiaktiviteter på nätterna. Inte en siffra rätt, inte ett namn helt och oskatt.

Senare kom vi till Lingenäset. Jag vet varför vi åkte dit. Vi ville se om den stora romska kolonin fortfarande ockuperade området. Det gjorde de inte. Var de bor nu vet jag inte, men utanför varje butik, sjukhus och annan byggnad av betydelse sitter de dagligen. De är riktigt många nu, sedan de som tiggde i Köpenhamn helt enkelt avvisats och rekommenderats att resa över Öresund. Hur och när detta sociala problem ska lösas vet jag inte. Kanske vore det ett problem för Rumänien och Bulgarien att lösa. Offentliga medel har man pumpat in i de romska kommuniteterna i årtionden, utan minsta resultat.

De små fåglarna är alltid mitt bästa sällskap. Så också nu. Jag kan sitta i timmar och bara titta på dem. Studera deras beteende. Iaktta när de iakttar. Det finns ingen gräns för vad småfåglarna lyckas med i mitt liv. Jag räknar ner nu. Fem dagar kvar. Sedan operationsbordet. Utan fågelsång och havsbrus men med ett framtidshopp.

Foto i Åhus och på Lingenäset: Astrid Nydahl