Malmö och nazismen, helt kort

Det som hände i Malmö igår i samband med ett valmöte som Svenskarnas Parti skulle hålla kräver, om än helt kort, en kommentar. De senaste årens stora demonstrationer i Malmö - men också på andra platser - har på ett eller annat sätt hanterats valhänt eller kontraproduktivt av polisen. Så blev det - med råge - också igår. Vad chockridningen skulle tjäna för syfte är oklart. Vad den överkörde demonstranten skulle visa är lika oklart. Om detta är att ta i med hårdhandskarna skulle man nog vilja se en poliskår utan handskar. Svenskarnas Parti är en liten sekt med rötterna i Nationalsocialistisk Front (följ denna länk till en text jag skrivit här i bloggen om svensk nationalism). Denna sekt är på (eller över) gränsen till det sjukt fixerade vid "Juden". I deras världsbild är det alltid "Juden" som agerar. Så här skriver t.ex. deras aktivist Jonas de Geer om ISIS:

"Allt tyder faktiskt på att det groteska, karikatyrmässiga och blodbesudlade ”kalifatet” implementerats av Israel. Besinna att de israeliska/judiskt toppridna angloamerikanska s.k. ”underrättelsetjänsterna”, vilken bokstavskombination det än är : CIA, MI6, etc, sedan gammalt skapat och sponsrat islamistiska organisationer för Sions strategiska förmån."

I den världen av konspirationsteorier och feberdrömmar finns Svenskarnas parti. Vad fanns det för skäl att blåsa upp deras betydelse så till den milda grad? Det har jag svårt att förstå. I valet kommer de kanske att få tusen röster i hela landet. Den folkligheten delar de med minst ett tjog andra sekter. De saknar således betydelse, både politiskt och opinionsmässigt. Den nationalsocialism som fortsätter med drömbyggen ska med självklarhet bekämpas. Svenskarnas Parti vill, med ord från deras egen partiprogram, skapa ett Sverige där

"Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare."

Partier som bygger sin verksamhet på etnicitet och genetik har vi sett nog av. Naturligtvis. Märkligt att det ens ska behöva sägas. Kaoset vid motdemonstrationerna avspeglar på "bästa" tänkbara sätt vad som sker när detta slags parti argumenterar i det fria. När de dessutom väljer att göra det i Malmö anar man minst en hund begraven. Bengt skriver också om det inträffade idag. Och i en annan liten text här. En tämligen skakande text har nu publicerats av Sydsvenskan, skriven av filmregissören Lukas Moodysson. Läs hela, men smaka här lite av hans tankar:

"När människor skrek på ambulans och sjukvårdare, då var det inte en enda polis som agerade. Det var inte ens en polis som svarade. Jag försökte själv få kontakt med en polis som tillsammans med några kollegor gick iväg från platsen. Jag frågade honom: Är det en ambulans på väg? Han stirrade mig rakt i ögonen. Det var ett mycket obehagligt ögonblick. Han sade inte ett enda ord. Han gick bara vidare, bort från de skadade. Och han gick lugnt. Ingen panik. Ingen rädsla. Det var uppenbart att han och kollegorna hade läget under kontroll. En ung kvinna skrek någonting till en av de poliser som stod närmast den ene skadade mannen. Det var arga ord men inte hotfulla, någonting i stil med "är ni inte kloka, vad håller ni på med?" Vad fick kvinnan till svar av polismannen? Han slog henne i huvudet med sin sköld. Utan ett ord, utan en varning. Skölden rakt i huvudet på en obeväpnad och omaskerad kvinna. Och ändå var det inte våldet som var det värsta. Det värsta var kontaktlösheten. Tystnaden. Jag hörde inte någon av poliserna säga ett enda ord."