... fulla av den mest rumsrena anpasslighet

The New York Public Library. Foto: Astrid Nydahl

”Litteraturkritiken” äcklar mig. I ett lektörs-häfte från Bibliotekstjänst fann jag ännu ett lågvattenmärke: ”Jag tror att boken kan läsas av många”. Inför en sådan plattityd ställer man sig frågan: Hur många? Och vilka? Och varför? Ytterst är det redaktörernas ansvar. Varje gång texter som denna - eller ännu värre - publiceras tänker jag på redaktören. Hur många redaktörer finns det inte som trötta på sitt yrke släpper igenom nästan vad som helst numera. Och som dessutom konsekvent tackar nej till frilansare som skriver intressant om den litteratur som vårdas och utges av småförlagen, litteratur som Bonniers och Norstedts inte skulle intressera sig för eftersom den inte går att trycka ner i en morgonsoffa i televisionen eller ens har en ung, sexig författare att visa upp. Jag hoppade av hela den där branschen för flera år sedan så jag talar inte i egen sak, men det händer fortfarande att jag skänker den lilla kretsen begåvade litteraturkritiker en tanke. Det är sumpmarker de måste vada i.

Hos Witold Gombrowicz finns en passage man hade velat förpacka med surströmming och sända alla de halvbildade: 

”Överallt i världen sitter det legioner av kärringar på kulturen, fjättrade och bundna vid litteraturen; de är djupt förtrogna med de intellektuella värdena, estetiskt medvetna, uppbackade av idéer och begrepp (…) Åh! de vet att man måste vara självständig, enkel och djup och därför är de självständiga, enkla och djupa och fulla av den mest rumsrena anpasslighet."

Själv hade jag önskat att han inte använt uttryck som "legioner av kärringar", jag tycker egentligen att det är rätt dumt, men jag delar hans synpunkt i allt; vad det handlar om är ju att anpasslingarna och de fega satt sig på varenda viktig post i den europeiska kulturen. Det finns ingen plats för egensinne eller originalitet. Litteraturkritikerna känner bara två lägen: antingen slickar de röv eller så skäller och kränker de. Analysen och de eftertänksamma resonemangen är för alltid borta.