Bästa tänkbara utbrytningen

Foto: Astrid Nydahl

Söndagen började som söndagar brukar. Ingen lust till annat än en kopp kaffe och en macka. Läsa nyheterna på nätet är minst sagt deprimerande; först Ukraina, så Irak och på det ett gettokrig på Kroksbäck där en dödades och tre blev allvarlig skadade då det ena gänget helt sonika mejade ner det andra med bil. Jodå, det är mitt gamla Malmö. Tvärs över gatan ligger Bellevuegården där tre av mina barn växte upp.

Nå, något måste ju göras. Jag visste att jag behövde hämta ut medicin. Och jag visste att Skånetrafikens sommarkort började gälla idag. Så jag tog bussen till centralsjukhuset. Hämtade min medicin, gick in på sjukhuset och lade post på lådan. Efter det kom bästa tänkbara belöning: med nästan en timmes väntan på bussen hem satte jag mig i sjukhuscaféet och åt en nygjord räkmacka med kaffe och vatten. Och till det läste jag dagens Kvällsposten, en tidning jag inte hållit fysiskt i händerna på många år. Allt lika eländigt som förr. Tänk att jag skrev för deras kultursida under så lång tid innan vämjelsen fick mig att sluta. Jag började redan 1979!

Men söndagens utbrytning var den bästa på länge. Jag går in i andra veckan som gräsänkling och tänker att jag nog ska komma ut en eller två gånger ändå.