"Folkomröstningar" och andra bedrägerier

Foto: Astrid Nydahl

I östra Ukraina gick man till ”folkomröstning” under söndagen. Under lördagen meddelade Ungerns premiärminister Viktor Orbán att han kräver autonomi för ungerska befolkningsgrupper som lever utanför landets gränser, till det säkert inspirerad av Putin, kanske rentav i avsikt att genomföra ”ungerska folkomröstningar” i Serbien och Rumänien. Den 25 maj är det meningen att vi ska gå till ”val” om vem som ska bli överbetalda knapptryckarpolitiker med maximal frånvaro i Bryssel, i ett val som egentligen bara är en parodi på val till ett parlament som egentligen bara är en parodi på ett parlament. Så ser det ut. Så gestaltar sig tillvaron för mig, oavsett vad jag läser, hur jag tänker eller resonerar. Det är upp- och nedvända världen från början till slut. Det är en värld där det groteska alltid kommer i första rummet.

”Så lätt det vore om jag gav efter för all den fasa och avsky som den här världen inger mig, om jag ännu kunde tro på att människans uppgift är att skapa lycka! Tiga åtminstone, tiga och tiga ända tills jag vet med mig att jag har rätt att…"

Så skrev Camus i dagboken. Just nu tycker jag att det finns skäl att upprepa hans ord ofta. Och så tänker jag, självrannsakande: är det tiga jag måste göra, eller finns det ett tigande som innebär en stilla protest? Skulle jag vara en bättre människa om jag deltog i de politiska omröstningarna? Varför tycks jag alls bry mig? Jag lyssnar hellre till Camus igen.

”Att katastrofen till sitt väsen är absurd förändrar inte faktum. Det gör existensens inneboende, ännu större absurditet synlig och mer påträngande.”