Folkhem för en stund... på nysvenska

Foto: Astrid Nydahl

1:a maj tog vi oss till Hässleholm. Det blir olika skånska småstäder varje år. Att avläsa stämningar och hållningar är alltid lika fascinerande. 2012 var vi i Ronneby, 2013 bland stalinister och punkare i Kristianstad.

I Hässleholm kunde vi runt hörnet se den rumänske tiggaren, till synes oberörd av alla de röda fanorna. Som en symbol för det nysvenska: rumänskt tiggeri och svensk folkhemstradition på samma bild.

Foto: Astrid Nydahl

På torget samlades människor för dagens sosse-promenad. Orkestern spelade Dancing Queen men klungorna av unga och gamla sossar verkade helt oberörda. En Idolvinnare skulle sjunga, en landstingspolitiker från Kristianstad skulle tala. Vi gick in på caféet och skyddade oss för de iskalla vindarna. På plakaten talades det om jobb till unga och avskaffande av Fas 3. Allt var som i min barndoms Malmö; tungt nersänkt i socialdemokratisk icke-politik, med lokal brandkårsorkester och finklädda familjer. Ingenting av det som sades eller sjöngs skulle vara användbart andra maj. Allt skulle vara som en fin slips på fars dag eller en ny brödkavel på mors dag. Tradition, tomhet och tivoli till barnen - för alltid.

Det var och förblir bara det nysvenska som skiljer. De flesta ser inte ens vilka kommande konflikter det röjer, trots att det finns runt hörnet i varje svenskt samhälle. Nysvenskt och EU-ropeiskt.