Punkposterartisten Dan Park och det totalitäras argumentation

Det finns mycket att säga om fängelsedomen mot punkposterartisten Dan Park. Det mesta stannar här i mitt huvud, men det finns ändå en formulering i domen som är så anmärkningsvärt totalitär att jag förvånas över hur bristfälligt den diskuteras. Domstolen anser att Park med sina punkposters "inte bidrar till en debatt som kan medföra framsteg i umgänget mellan människor." På vilket sätt skulle man avgöra vad som medför framsteg i umgänget mellan människor? Våldet sprider sig över krisernas Europa. Man måste vara blind för att inte se det. Om då en enskild individ kommenterar detta våld och denna turbulens i sina aktiviteter, tryckta, skrivna eller sjungna, kan det rimligen inte bidra till våldet utan just till det som sker människor emellan. Vi diskuterar! Vi debatterar! Det är i högsta grad mellanmänskligt. Åsikter och idéer bryts mot varandra. 

Också det har domstolen synpunkter på när den skriver att Parks punkposters "saknar... samband med en saklig och vederhäftig diskussion". Vem avgör det? I de stora totalitära staterna resonerade man så - och man dömde människor till alltifrån inlåsning på psyket till avrättning eller förvisning. Allt gjordes förstås i det godas och framstegsvänligas namn. I stater som Iran, Saudiarabien, Nordkorea, Kina och andra "fostrar" man alltjämt medborgarna, så att de diskuterar "vederhäftigt" och således lyder regimreglerna. Det skrämmer mig oerhört att man i en svensk samtida domstol kan dömas till fängelse med just sådana argument, vilka redan i sina ordval ansluter till en totalitär tankeskola. Det innebär att vi skriver in oss i en tradition som är helt oförenlig med demokratiska och frihetliga regelverk.

Uppdatering 8 april:

Ur Malmö Tingsrätts dom mot Dan Park citerar jag hela det aktuella stycket.

Ärende B 1130-14

Vid den vidare bedömningen ska en avvägning göras mellan om Dan Parks rätt att

sprida sin gatukonst kan anses nödvändig i ett demokratiskt samhälle och om en

begränsning av hans yttranderätt på den punkten är proportionerlig i förhållande till

intresset att skydda romer från den kränkning som innehållet i meddelandet innebär

(se härtill NJA 2005 s 805 och NJA 2006 s 467). Enligt Europadomstolens praxis

har den som utnyttjar sina rättigheter och friheter också ansvar och skyldigheter.

Vid utövande av yttrandefriheten finns en plikt att så långt som möjligt undvika uttalanden som är omotiverat kränkande för andra och därför utgör ett angrepp på deras rättigheter och som inte bidrar till en debatt som kan medföra framsteg i umgänget mellan människor.