Marek Hłasko håller mig vaken

"In February 1958, I disembarked at Orly Airport from an airplane that had taken off in Warsaw. I had eight dollars on me. I was twentyfour years old. I was the author of a published volume of short stories and two books that had been refused publication. I was also the recipient of the Publishers Prize, which I´d recieved a few weeks before my departure from Warsaw. And one more thing: I was known as a finished man, and it was taken as a given, beyond any doubt, that I´d never write anything again."

Så skriver Marek Hłasko i Beautiful Twentysomethings (i engelsk översättning av Ross Ufbjerg, Northern Illinois University Press). Ja, det är i själva verket bokens allra första rader. Jag läser nu denna vackra, omtumlande, kaotiska och viktiga memoarbok för att skaffa mig en bild av de polska exillitterära kretsarna på 1950- och 1960-talen. Marek Hłasko, född 1934, tillhörde vad som kom att kallas "en förlorad generation". De växte upp under kriget och dubbelockupationen, de blev vuxna i den sovjetiska sfären och matades med propaganda och socialrealism. Ändå kunde några av dem utvecklas till konstnärer i egen rätt. Marek Hłasko är en av de verkligt minnesvärda. Trots sitt mycket korta liv - i skuggan av James Dean-poserna - satte han avtryck och har fått sina verk översatta. Han blev bara 35 år gammal. Efter exilliv i länder som Västtyskland, Frankrike och Israel, avslutades hans dagar i just Tyskland. Fråntagen sitt polska medborgarskap kom han att jämföras med Jack Kerouac och William S. Burroughs. Nu läser jag vidare...