Lust på Söderslätt

Hon har många strängar på sin lyra, arkitekten och författaren Madeleine Brandin. Så heter hennes hemsidan också Arkitekturpoesi, som en antydan om spännvidden. Sent under hösten 2013 kom hon med två nya böcker. Den ena är skriven tillsammans med kvinnan som berättar, Anna Lindgren, och boken heter Med brödet under bröstet. Mellan Stalin och Hitler, flykten från Dneprepotrovsk till Trelleborg. Den har jag inte hunnit läsa än. Det har jag däremot gjort med Lust på Söderslätt. Det är en mycket typisk Brandin-bok som förenar en kulturhistoriskt insiktsfull blick med en poetisk närvaro i landskapet. I vackra bilder och texter tar hon oss till ett skånskt landskap som vid sidan av Österlen-romantiken ter sig tämligen okänt. Men bor man själv på Söderslätt så kan man visa och berätta om ett landskap vars skönhet inte står andra skånska landskapsdelar efter. Brandin tar oss till sitt eget Östra Stranden i Trelleborg, till alla de små byar, småvägar och kulturminnesmärken hon finner. Och så här kan det låta:

"Inne i Ångkvarnshallen kan man försjunka i den enorma muralmålningen av Johan Falkman på väggen därinne. När man står nere på golvet uppfattar man den knappt, men några trappor upp! Där syns ett myller av kända och okända personer, där syns fyr och färjor, bilimport, arbetare och kommunalråd. Rött och gult, vitt och svart. Hallen är ett publikt rum, inte grönt, men ljust, ett mellanting mellan ute och inne. Man kunde ha fåglar eller fjärilar här."

Och längre fram i boken, i avsnittet Söderslätt och byarna läser jag:

"Smyge läge som en gång var ett fattigt litet fiskeläge har idag en större efterfrågan och högre priser på hus än Klagstorp. Klagstorp som för inte så länge sedan var en blomstrande liten stad. Här finns fortfarande skola och affärer och så stora silos förstås, orten ligger mitt på den bördiga Söderslätt.!

Och:

"När jag kommer ut på väg 101, Landsvägen, den som sägs dela Sverige i två likvärdiga hälfter, där den södra är något bättre, så täcker dimma världen där. När solvärmda luften möter den kalla jorden en tidig vårdag blir det dimma. Här ser jag dödissjöarna vid Östra Grevie, både kiosken och affärer i Alstad har dörrarna välkomnande öppna, sista huset i byn har en rikt smyckad gavel som gör mig glad att se, framför mig tornar Fru Alstads kyrkosilhuett upp sig, med sina utbredda vingar, och till vänster hinner jag skymta Tegelbergas höga skorsten."

Så skriver förstås den på området och i landskapet kunniga som har ögonen öppna och sinnena redo för en resans poesi! Och om man som läsande människa vill lära känna Skåne lite bättre kan man med fördel börja med Brandins bok.