Islamisering i Birmingham. Jan Valdelin läser Black Country med franska sidoperspektiv

Thomas Nydahl, författare och journalist, som har anklagats för islamofobi, publicerade i vintras en bok med titeln　Black Country　(Vaka över ensamheten, 2013, 270 sidor). Här möter läsaren Nydahl som journalist. Boken är ett reportage om West Midlands, också kallat Black Country, med tonvikt på Birmingham, Englands andra stad med avseende på befolkningsantal. Materialet bygger på författarens fyra vistelser i Birmingham (den första 1998, den senaste 2012) samt regelbunden bevakning av stadens dagstidningar sedan 15 år, väl dokumenterat med källhänvisningar, vilket starkt bidrar till att skapa trovärdighet åt författarens iakttagelser. Som ofta i Nydahls arbeten får vi dessutom ta del av hans intryck från läsningar av ett trettiotal böcker och artiklar kring reportagets brännande ämnen såsom rotlöshet, kriminalitet, islamism och obildning.


Så långt är allt gott och väl. Hur långt kan läsaren därefter följa Nydahl då han utan att beakta vad som är "politiskt korrekt" framför slutsatser om det multikulturella samhällets omöjlighet eller den stora fara som islamiseringen av Europa utgör. Nydahl jämför Birmingham med sin barndoms Malmö. Själv känner jag ingen av dessa båda städer, men jag kan däremot göra jämförelser och dra paralleller med franska nedgångna förorter, "kvarter" som de numera med en politiskt korrekt eufemism kallas i media. Resultatet blir för min del att jag tyvärr måste instämma i författarens pessimism med avseende på Europas framtid vaktslagning kring pressfrihet, yttrandefrihet, religionsfrihet, sekulära offentliga verksamheter, fungerande rättssystem (listan kan göras längre) så länge makthavarna - politiker och deras media - insisterar i sin politiska korrekthet.

Flera städer omkring Paris (de kallas ofta förorter) präglas av kriminalitet och droghandel, ofta så starkt dominerande att "vanliga" medborgare som har möjlighet att flytta därifrån gör det. Polisen kan endast nå dessa områden i starka grupper, men innan de ens kommit fram har de kriminella varnats av vakter som signalerar polisens ankomst, ofta minderåriga som tjänar en bra slant. Birmingham kan jämföras med Frankrikes andra stad, Marseille, där framförallt den norra delen är en "no-go". Arbetslöshet och tungt beväpnad kriminalitet är de främsta kännetecknen. Det vore felaktigt att dölja att dessa "kvarter" domineras av invandrare, ofta andra, tredje eller fjärde generationen när det gäller muslimer (Frankrike har mellan 5 och 6 miljoner muslimer). I Toulouse har jag hört fransmän säga "on n'est plus chez nous", ungefär "vi känner oss inte hemma längre", för att undvika att bli beskyllda för att vara "rasister". Flera av de unga män som utfört terrordåd i Frankrike, eller som avslöjats för att förbereda dylika handlingar, kommer från dessa miljöer. De har ofta en bakgrund med smärre olagligheter, som stöld, droginnehav, och när de söker en identitet, i fängelse eller i arbetslöshetens träsk, leds de till moskén, där de kan finna sig till rätta och "radikaliseras", som det gängse uttrycket kallar den väg som leder till extrem islamism.

Detta gäller också för ungdomar födda i "vanliga" franska familjer. Flera sådana fall finns i filmer på nätet, där de propagerar jihad. Detta leder naturligtvis till en klassiska oundvikliga frågan: ursprung eller klass? Om termen "klass" inte är politiskt korrekt i Sverige kan vi istället inskränka oss till de arbetslösa. Arbetslösheten bland ungdomar upp till 25 år är över 26% i Frankrike, högre en Europas genomsnitt. För min del tror jag att denna faktor, vilket är samhällets oförmåga att "integrera" ungdomen i en normal arbetande livsstil, är viktigare än ursprunget. Fransk statistik innehåller inte data som kan berätta hur stor arbetslösheten är bland unga muslimer, men vi vet från flera reportage i media att det är svårare att få anställning om man har ett arabiskt namn.

När kritik av islamismen, en politisk rörelse med religiös diktatur som mål, likställs med xenofobi, "rasism" eller islamofobi, har det "korrekta" helt missat poängen med vår sekulära demokrati och dess rättigheter för medborgarna. I fråga om tryckfrihet och yttrandefrihet är Sverige ett föregångsland, men inget är för alltid vunnet om inte det försvaras i politik och debatt.

Thomas Nydahls bok rekommenderas varmt till alla de som vågar ta del av historia och nutidsfakta som inte stämmer med korrekthetens bild av vårt samhälle.

Jan Valdelin

(Jan Valdelin har tidigare skrivit om min bok Medborgaren, makten och moskén. Han är sedan många år bosatt i Frankrike).

Om några aktuella händelser från den gångna sommaren som belyser problematiken i Black Country kan man läsa här, här och här. Just idag meddelar också Birmingham Mail att Mohammed nu är det allra vanligaste pojknamnet i West Midlands.

Black Country finns åter i lager. Den kostar 250:- inklusive frakt. Du kan beställa den med ett mail till thomas.nydahl@gmailcom