Ny recension av Medborgaren, makten och moskén

Tripoli, Libyen. Foto: Thomas Nydahl

Det är lördag och högsommar. Ändå kommer redan idag den andra recensionen av min nya bok. Det är så det fungerar i bloggosfären. Vilken skillnad mot det förflutnas press som först och främst bugar för storförlagens utgivning men missar det mesta utanför och bortom den.

Så här skriver Björnbrum på sin sida Björnrecension:

"Detta är en bok med intryck från en process som författaren bedömer som farlig: hur aktiva islamister i Västerlandet kräver större hänsyn till egna intressen och makt i de områden man kontrollerar, och ibland blir våldsamma. Man kan se det på ytan, som folk med konstiga kläder. Eller försöka gå djupare. Undertiteln är ”Betraktelser & anteckningar”, men jag undrar om inte den verkliga undertiteln kommer som rubrik på första sidan: ”Från socialism och pan-arabism till jihad och islamism”? Det är ju där som en del av problemet ligger. En ganska hoppfull utveckling omkring östra och södra Medelhavet föll sönder och ersattes av ibland väldigt mörka krafter. Revolutionerna blev kontrarevolutioner. Och detta sköljer över till Europa. Ett Europa som dessutom är i kris. Att ta det här ämnet är som att vandra in i ett minfält, som att utan skyddsnät eller livlina försöka gå på flera knivseggar samtidigt (ursäkta staplandet av liknelser). För Nydahls del så är avsvärjandet av alla religiösa och politiska band väl detsamma som att balansera utan återförsäkringar. Ibland tycker jag balansen är bra, ibland inte – konstigare än så är det inte."

Han har förstås alldeles rätt i att detta är minerad mark. Men har man som jag gått i sådana områden ett helt liv tycker jag inte att detta är svårare att hantera än annat (när det gäller totalitära läror). Så berättar han om barndomens tidningar där man kunde fylla i linjer mellan punkter för att en bild skulle framträda:

"Som läsare har man också möjlighet att fylla i med egna punkter och/eller dra linjerna på annat sätt, man kan göra egna reflexioner eller faktaresonemang, och då kan bilden förändras. Punkterna kan komplettera eller korrigera varandra. Jag vet inte hur långt det är vettigt att dra det här resonemanget, men man kunde ju tänka sig att varje punkts vikt i sammanhanget visades av dess storlek. Och om man vill komplicera saken ytterligare: punkter i en tre- eller fyrdimensionell matris! För Nydahl blir islamismen en stor och synlig punkt. Jag undrar hur det skulle se ut om man gjorde yttervärldens uppbackning till exempelvis Gulfstaterna till det stora problemet: skulle Gulfstaterna kunna vara storfinansiärer till islamisk expansion utan det stödet? (Nydahl nämner det här i förbigående, hos honom blir det en ganska liten punkt. Jag gissar att den är ganska stor. Och jag ser för övrigt den kollapsande kapitalismen och en kraschande biosfär som större hot.)"

Det är i avsnitt som detta Björns text blir särskilt intressant för mig. Inte är det många av tidens skribenter som lägger in dessa aspekter. Jag har själv i hög grad försummat det och ser att det måste göras.

"Vad det gäller fascismen i Europa tar Nydahl upp grekiska Gyllene gryning som ett särfall. Jag håller med om att Sverigedemokraterna knappast kan sorteras in i samma råbarkade fålla. Om man tjatar om att de skulle vara mer eller mindre fascistiska missar man att diskutera vad de egentligen har att komma med (mest reaktionär folkhemsnostalgi, vad jag kan se). Grekfascisterna verkar för övrigt inte ha läst Strindberg: han påpekade i en artikel att nutidens greker är så uppblandade med alla möjliga erövrare från olika håll att de knappast hade så mycket gemensamt med de klassiska grekerna. Så vad är ”den grekiska ras” som ‘gryningsfolket’ vill försvara?"

Det är fint att se att Björn här också ser en annan och viktig aspekt av mitt skrivande. Att inte låta dörren stå och glappa och slå och därmed släppa in de nationalsocialistiska rörelserna i värmen måste ha högsta prioritet. Dessvärre ser det inte så ut i anti-islamistiska kretsar alltid. Gyllene gryning är ett extremt exempel. Men hur ska anti-islamisterna hantera Svenskarnas parti eller Danskarnas parti? Den frågar har så vitt jag vet ingen ens ställt än. Och om den inte ställs är jag övertygad om att den glappande dörren ganska snart står vidöppen. 

***

Då och då tar jag fram Shelter from the Storm-konserten (som spelades in efter Katrinas härjningar) mest för att se Neil Youngs vackra psalm When God Made Me, och Mariah Careys halsbrytande Fly Like A Bird, som hon framför med en gospelkör som jag kan höra om och om igen, om inte annat så för att låta mig föras bort till något vackrare.