Lars Vilks skriver om min nya bok. Själv behåller jag hatten på, surrad vid masten

Fortfarande med hatten på. Solitär. I strid med sin tid.

Man drar ett djupt andetag en dag som denna. Efter att ha fått handfasta besked om att man inte är välkommen i den danska kretsen känns det så mycket bättre att läsa vad Lars Vilks idag skriver om min nya bok (och jag tar mig friheten att visa hela hans text):

"Medborgaren, makten och moskén är Thomas Nydahls senaste bok. Boken är en sammanställning av ett antal nyredigerade texter som har publicerats vid skilda tillfällen. Vad som håller samman texterna är hans islamkritik. Nydahl har fått känna av följderna av att en sådan kritik mycket lätt övergår i uttalade misstankar om främlingsfientlighet. Författaren insisterar heroiskt på att det utan vidare skall vara motiverat och legitimt att bedriva religionskritik. Och hans ”fall” är komplicerat eftersom han vägrar att ingå i några bestämda sammanhang. Vad som har blivit följden av detta kan nog sammanfattas med ”Alle gegen Nydahl”, solitären som, ständigt skrivande, blir en obekväm röst. Nå, i vår tid, löser man sådana problem med ett enkelt alexanderhugg och alltså Nydahl ut i kylan. Naturligtvis hjälper det inte att han i sin nya bok förklarar sig, diskuterar definitioner av tex fascism och rasism. Visserligen ger han sin röst åt en egentligen inte särskilt uppseendeväckande ståndpunkt: Islam har inte moderniserats och blir därför en form av ideologi som bör analyseras med omsorg, både vad gäller dess teser och dess konkreta framfart. Så står solitären där och befinner sig i strid med en tid som vill förvandla analysen till ett propagandistiskt redskap. Nydahls bok lär inte generera någon större mängd recensioner, med sitt insisterande på att inta en position mellan stormande ytterligheter, tillhör han ingens intressesfär. På sin blogg har han idag förklarat sitt ställningstagande gentemot Avpixlat och Dispatch International. Men, som det heter, misstankarna kvarstår. Nydahl borde ändå kunna vara nöjd med den plats han intar: Som en Odysseus mellan Skylla och Karybdis, fastspänd kring sin mast, lyssnande och skrivande."

Det finns där också en mycket intressant kommentar av Kenneth Karlsson, en av mina mångåriga bokläsare:

"All respekt till TN och hans utanförskap. Det är inte min omedelbara hållning, men jag har förståelse för den; inte omöjligt att den tillslut är den enda vägen ut ur eländet. Och all respekt för Lars Vilks recension och analys, knappast någon annan skulle ha gjort det bättre. Lysande."

Jag noterar där särskilt hans tanke att det kanske finns en bortre gräns, då allt annat än utanförskapet ter sig omöjligt. Jag bugar mig för både Vilks och Karlsson. Att jag tar av hatten syns ju inte, så ni får se mig med hatten på istället.