söndag 16 juni 2013

Bjørn Nørgaard om yttrandefrihetens villkor. Exemplen Lars Vilks, Salman Rushdie och andra i historiskt perspektiv

Lars Vilks föreläser. Foto: A. Nydahl
Bjørn Nørgaard är en av de danska konstnärer som framträtt tillsammans med Lars Vilks, senast nu på föreläsnings- och diskussionsmötet Kunst og Tabuer i Köpenhamn, arrangerat av den danska "Lars Vilks Komiteen". Bjørn Nørgaards hållning är intressant principiell och hans försvar för de individer som lever under dödshot därför präglat av just denna hållning, som utgår från principen och inte den dödshotade personens egenskaper. Bara så kan man försvara grundläggande demokratiska fri- och rättigheter. Av samma skäl har jag försvarat och fortsätter att försvara människor vars ståndpunkter och idéer är mig främmande. Friheten kan inte graderas. Den är en och odelbar.

Bjørn Nørgaards föredrag publiceras nu i danska dagstidningen Information. I texten fastnade jag särskilt för detta:
"De sekulære liberale demokratier, vi siden oplysningstiden har opbygget især i Vesten, er allerede betalt med blod, sved og tårer, fra Sokrates over Galilei, Bonhoeffer og tusindvis af andre. Overalt i verden, hvor mennesker kæmper for at udbrede det fælles sekulære rum for frie ytringer, bliver der stadig betalt en høj pris. Fanatiske ideologiske og ofte religiøst funderede personer og grupper – for den svenske kunster Lars Vilks’ vedkommende muslimske fundamentalister, men i andre tilfælde kristne fanatikere eller andre mere eller mindre forvirrede sjæle – har udviklet et indædt had til vores sekulære frie demokrati og fabler om at vende tilbage til kalifater, andre religiøst styrede samfund og diverse obskure totalitære systemer. Vi, politikere, intellektuelle, kunstnere, videnskabsfolk og enhver borger, der mener, at et åbent demokratisk sekulært globalt rum med retssikkerhed og ytringsfrihed er forudsætningen for, at vi kan udvikle en fælles fremtid for kloden og mennesket, må åbent i det globale rum – i hvad vi end laver, hvor vi end er, på hvilket niveau det end måtte være – konstant og hele tiden tage kampen for disse værdier."

1 kommentar:

  1. Västvärlden har nått ett fruktbart men även farligt stadium. Vi har börjat betrakta oss själva med kritiska blickar, vi försöker se oss själva utifrån och vi konstaterar: ”mea culpa, mea maxima culpa”. Låt mig traverstera Bibeln: Vi ser grandet i vårt eget öga och vi tar på oss skulden för bjälken i vår nästas.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.