Två veckor kvar till pensioneringen

Jag beslutade för ett år sedan att ta ut förtida, halvtids pension från och med juni 2013 (då jag fyller 61). Jag står förstås fast vid det beslutet. Ingenting kan få mig tillbaka till löneslavandet. Eftersom jag fyra år framåt fortfarande har halvtids sjukpension kan detta ger mig matpengar varje månad, ungefär det jag/vi behöver.

I veckan som gick fick jag besked om summan för min premiepension, resterande delar får jag ta del av den kommande veckan. Men det bådar gott. Hela 143 kronor i månaden. Vi är här hemma överens om att vi bara behöver 140 så jag ska spara tre kronor i månaden och så blir det brakfest varje nyårsafton på årets besparingar, 12 x 3 kronor! Det blir en bra slant varje nyår, hela 36 kronor (två flaskor lemonad och ett extrapris-choklad).

Man vågar nästan hoppas på en fin resterande pension, kanske rent av två tusenlappar. Nya tider är undantagsvis goda tider. Ingen kunde drömma om något bättre i hela världens socialbyrå. Jag började yrkesarbeta i juni 1968. Då var jag sexton år. Sedan dess har jag arbetat minst fem dagar i veckan, ofta sju under årens som egen företagare. Nu skördar jag frukterna och ser fram emot en fin ålderdom.

Jag bugar mig ödmjukt för hela den politiska klassen - från vänster till höger via hönster - och dess inre och yttre furirer i överstatliga organ. Frågan är om man alls förtjänar att leva, men den frågan ställer jag inte. Inte idag eller ens imorgon.

Uppdatering 9:16 söndag:

"Jag blir fortfarande tyst i större grupper, men jag tycker inte längre att det är plågsamt med situationer som innebär att träffa nya människor. Jag kan småprata, även om jag ibland föredrar att inte göra det. Men att veta att jag kan ger ett självförtroende som jag tror gör mig trevligare. Ändå önskar jag att det introverta i högre grad framhölls som ett ideal i samhället. Framför allt verkar samtiden jobbig för introverta barn, som fortfarande inte har utvecklat den självständighet och integritet som är den vuxne introvertes belöning: Lugna och orubbliga som gråberg kan vi säga "Jag tänker inte delta i er gruppaktivitet". Den uppväxande generationen verkar leva i en kontext av uppstyrda aktiviteter, nätverkande och projekt som ställer krav på sociala förmågor, som de inte har möjlighet att välja."

Så skriver Therese Bohman. Läs hela hennes artikel. Den är klok och tänkvärd, särskilt en dag som denna. Tack till Fransyskan H för tipset!