Stalin, Sex Pistols och riksdagspartiet V

Jag skrev ju lite om förstamaj-firandet i Kristianstad. Nu är den längre artikeln publicerad i Dispatch International, så här kommer den i sin helhet:

Första maj i Kristianstad. Solen lyser från en molnfri och klarblå himmel. Jag har bussen in till centrum och när jag stiger av strömmar musik emot mig. Men det är varken Internationalen eller andra kampsånger. Jag hör hur en bas mullrar och trummor dunkar. Punkarna har gått loss. Med frisyrer i alla regnbågens alla färger står de där, ett femtontal killar och tjejer med sönderrivna strumpbyxor, läderjackor nedkletade med slagord och så bandet, två killar och två tjejer – till synes könlösa för de ser exakt likadana ut – som drämmer igång en sång som förmodligen heter ”Revolution”. Det är i alla fall det enda ord jag uppfattar i hennes sång.

Jag bevittnar en så kallade ”samlad vänster första maj” i staden. Här har Vänsterpartiet samlats tillsammans med stalinisterna i gamla KPML(r), de som numera kallar sig Kommunistiska Partiet. Mest unga människor, men också några övervintrare från min egen generation. De ser inte ut som min ungdoms ”r”:are. Då skulle man vara finklädd för att hedra arbetarklassen. Idag är det mer hippie-stuk över stalinisterna. De ska snart marschera genom staden för att återvända till Domustorget för mer punkmusik och högtidstal.

Jag hinner höra två tal. Det är mycket ”könsmaktsstrukturer” och ”socialism” men väldigt lite konkret. På banderollerna står det ”Kamp för socialismen” och ”Sverige ut ur Unionen”. Och så den obligatoriska ramsan om ”rasistisk polis” som ”jagar papperslösa”. Människor bär fanor med urgamla motiv och texter, hammaren och skäran och ”r”:arnas klassiska slagord ”Klass mot klass”.

Jag slår upp Vänsterpartiets program och tänker på hur de både i riksdagen och lokalt sedan länge hävdat att de gjort upp med det förflutna och att de inte ens kallar sig kommunister längre. Så här står det i programmet:

”Planer för ett samhälle kännetecknat av förnuft och frihet har dragits upp, men har när de konfronterats med historiska omständigheter som inte tillåtit deras förverkligande i stället blivit till fängelseritningar. Sovjetunionen och de länder som följde samma väg föddes ur kämpande människors drömmar om en bättre värld, men blev till dessa drömmars motsats. De socialistiska idealen krossades i stater som tog sig socialismens namn. Av detta har vänstern dragit viktiga lärdomar. Socialismen kan inte vara något annat än demokratins och frihetens förverkligande. Socialismen kan inte planeras och dikteras av partier och politiska ledare.”

Det är alltså ett vänsterparti som pratar om demokrati och frihet som denna dag marscherar tillsammans med Sveriges enda stalinistiska parti. De uttrycker sig helt annorlunda och skriver i sitt partiprogram:

”Som politisk rörelse ingår partiet i den historiska tradition, som med teoretisk utgångspunkt från Marx, Engels, Lenin och Stalin till sina erfarenheter räknar den ryska revolutionen 1917, den kommunistiska världsrörelsens uppkomst därefter, det socialistiska uppbyggets framgångar i Sovjetunionen under 1930- och 40-talen… Partiet förnekar inte sina historiska rötter, sådant överlämnar vi till de bekväma, till dem som tror att de kan bli vuxna utan barndom.”

Här kan man i alla fall tala om uppriktighet. Kommunistiska Partiet räknar både Lenin och Stalin som läromästare och de understryker att de inte ” förnekar (…) sina historiska rötter.” Hur är det möjligt att Vänsterpartiet kan fira första maj tillsammans med en sådan rörelse? Kan det bero på att de i grunden är överens? Socialismen, denna utopi som kantas av massmord och exempellöst förtryck, framstår istället som en påse geléhallon eller ett evigt barnkalas i dessa visioner. På så sätt sopar man partiprogram och grundläggande ideologier under mattan för att få samlas under inte bara röda fanor utan framför allt hammaren och skäran. I kommunisternas webbutik kan man alltjämt köpa följande verk av Stalin: Leninismens grunder, Socialismens ekonomiska problem i Sovjetunionen, Teori och praktik samt Stalin i urval. Det är till att vårda en folkmordsideologs nedskrivna tankar.

En timme senare firade stadens socialdemokrater sin första maj i Tivoliparken. Som utannonserad talare fanns Håkan Juholt. Juholt gjorde bort sig rejält när han i sitt tal visade att han inte ens visste vilken stad han befann sig i. Från talarstolen i Kristianstad sa han: ”Och jag känner att både här i Karlskrona och i socialdemokratin har vi stora segrar framför oss.”

Jag kvävde en gäspning och tog bussen hem med två nybakade croissanter. De blir goda till eftermiddagskaffet, när jag sätter mig för att läsa Proletären, stalinisternas veckotidning, som jag håller i för första gången sedan 1979. Jag noterar att de tagit bort hammaren och skäran som tidigare upptog en fjärdedel av tidningsloggan. Taktik förstås, det är bara att läsa partiprogrammet för att förstå att symbolen lever och har hälsan i denna reaktionära och extrema politiska rörelse.