Vad Klassekampen är idag vet jag inte så mycket om, mer än att den gått från maoism till allmänvänster. Jag vet att det inte finns något AKP(ml) mer, och att den rörelsen, grundad i Lenins, Stalins och Maos läror, ersatts av en form av vänstersosse-rörelse. Men det är mindre intressant just här. Det intressanta för mig är vad det blivit av "de ledande kamraterna" som man kallade dem då. Ordförande för det norska partiet var då Pål Steigan. Idag är han, som de flesta av oss, en annan människa. Idag ser han det som alltför få vänstermänniskor ens vill eller förmår se. Han ser den muslimska extrem-högern. Läs här:
"Det islamske ekstremhøyre, finnes det? Saudi-Arabia og Qatar bruker hundrevis av millioner dollar på å spre sin svært spesielle versjon av islam, nemlig wahhabismen. Dette dreier seg ikke bare om misjon i vanlig forstand. Dette handler om politikk, og det handler om imperialistiske økonomiske interesser. De autokratiske og reaksjonære oljeregimene bruker religionen som brekkstang for sine egne økonomiske og maktpolitiske interesser. Folk får nå tro hva de vil, hvis de bare lar andre gjøre det samme. Jeg skal ikke blande meg inn i de teologiske diskusjonene. Men i det øyeblikket religionen begrunner politiske krav, paroler og strategier, er jeg og enhver annen fullt meningsberettiget."Här finns en bra utgångspunkt för fortsatt diskussion. Nu läser jag Steigans blogg framöver och tackar Karl Malghult för det värdefulla tipset.
Steigan gör en bra översikt och håller olika saker isär på ett sätt som "islamkritiker" inte brukar bry sig om. Notera att han pekar ut vissa tendenser som extremhöger, inte som "islamo-fascister". Det han skriver är ungefär samma som Jan Guillou och Mohamed Omar från delvis olika infallsvinklar kommit fram till tidigare (noter att MO var emot wahabbismen även under sin egen islamistiska period). Problemet är inte islam, en viktig del av problemet är att väst använder de mest reaktionära islamisterna för egna syften och låter diktaturerna på Arabiska halvön hållas. Möjligen blir det en vändpunkt om Syrien kan hålla ut som sekulär stat. Då har vi den paradoxala situationen att de makter som bekämpar islamismen förutom syrierna själva är Hitzbollah och Iran, uppbackade av Ryssland och BRICS-staterna, medan USA och EU i varierande grad puffar på för att hjälpa de högerextrema islamisterna. "Stor oordning råder under himlen" som gamle ordföranden Mao påpekade.
SvaraRadera